Hujeda mig vilken vecka alltså, kan jag aldrig få något som liknar ett normal och tråkigt "Svensson"-liv?
Skulle jag ha det vore jag halvt urtråkad inom en månad och undrar vart mitt gamla liv tog vägen.
Den här veckan började bra med att jag skickade ett förbannat mail till Arbetsförmedlingen, där jag ifrågasatte både det ena och det andra. Svaret jag fick var ju ett förväntat och oerhört tråkigt svar, men ändå fick jag ett svar. Plus att det sedan faktiskt hände saker och ting på jobbet, förutom att jag blev inkallad på kontoret för ett upplysande samtal.
Upplysande på sätt och vis, då arbetsledarna verkade fått sig en tankeställare och ett mindre uppvaknande.
Ja de kan inte längre låta vad som helst hända ute i arbetsrummen, utan att de även isf måste hantera konsekvenserna av att de inte gör något vid problem.

Tiisdag eftermiddag blev det ett besök på vårdcentralen, för att träffa läkaren och kolla upp mitt problem med svettningar. Då jag uppenbarligen inte är i klimakteriet och inga problem med mina hormoner, får se vad som kommer näst. 
Läkaren misstänkte direkt hyperhidros, överdrivna svettningar och överdrivna svettningar är precis vad jag lider av. Så det blev att lämna prover och sedan blev det att åka hem. 

Fredags fick jag samtal från läkaren, proverna visade inga konstigheter och det visade sig vara hyperhidros som jag utvecklat/drabbats av. Läkaren skulle se till att jag skulle få tabletter utskrivet och Ditropan var medicinen, så nu är det bara för mig att påbörja ännu mer mediciner. Blir intressant å se hur jag blir av denna och i kombination med alla andra mediciner jag redan äter.