Jag erkänner att efter förmiddagens timmar på jobbet, så har jag fullständigt gett upp hoppet och insett en sak, jag ska göra det minsta möjliga som krävs av mig.

In i det längsta har jag jag försökt, kämpat och återigen försökt få till förbättringar i olika situarioner vad gäller arbetsmiljön.
Cheferna "verkar" lyssnar på vad jag har att säga, säger att de uppskattar att jag tar mig tiden att framföra synpunker på sådant som kan eller måste förbättras. Men sedan händer det inget mer, jag kan gå in med ett problem eller en uppkommen situation. Får löfte om atg man ska kolla på saken eller prata med vederbörande, men inget händer och det verkar som om saken rinner ut i sanden...

Eftersom jag inte fått något gehör för mina klagomål gällande stämningen/situationen i ett av arbetsrummen, valde jag att göra det som var bäst för mig. Jag struntar blankt i att försöka jobba på i det rummet och istället flyttade jag in i rummet jämte, där det råder en helt annan stämning och alla är glada. 

Hjärnsläpp, blir intressant å se hur länge det tar innan ljuset går upp för någon av cheferna och kanske försöker göra något. Kan lova er att jag komma plockas in för samtal på kontoret igen, vilket jag är van vid det här laget. Tänker framföra min syn på saker och ting, kräva att något görs för att saker och ting förändras om denna uppkomna situation att bli ännu värre än vad den redan är.