Min hjärna känns fullständigt manglad, känner mig helt slutkörd och har inte gjort många saker.
Kanske är det inte så konstigt, med tanke på att jag varit hemma förkyld i förra veckan och arbetsmilkön på jobbet inte blivit något bättre.
Nu är jag återigen hemma "sjuk" fast denna gång pga min ångest och det faktum att jag inte orkar med attityder/kommentarer som råder i min arbetsgrupp.
Det är bara att inse, jag är bara mänsklig och jag har passerat mina gränser om vad jag kan stå ut med på jobbet.

Jag säger inte att jag är oskyldig eller inte delaktig, gällande den sociala arbetsmiljön i min arbetsgrupp.
Däremot kan jag försvara mig med, att kag försökt att påpeka och säga emot när det förekommit skitsnack och kommentarer om andra personer som inte närvarat. Jag kan ju bara göra en viss del själv, sedan kan inte jag ändra på andras sätt att vara på, deras attityder eller det faktum att de tror sig vara bättre än alla andra inklusive mig.
Vissa dagar undrarjag om det är vuxna människor jag jobbar med, eller ett gäng ungar på dagis.
En dagisgrupp på bondgårdsbesök skulle bete sig bättre, än vissa av kollegorna har gjort under veckan.

Folk får vara precis hur de vill, normala, onormala, sjuka i huvudet osv...
Jag tänker inte döma någon, för jag är inte perfekt och absolut inte bättre än någon annan här på planeten.

För någon vecka sedan hade jag möte med chefen, gällande situationen i min arbetsgrupp.
Skrev om det i inlägget "Äntligen Fredag"  och situationen har bara blivit värre tycker jag, speciellt den här veckan har varit riktigt tuff.

I tisdags medelade chefen att arbetsgruppen skulle ha möte på kontoret "för att prata om missnöjet som finns."
Vad är det som var svårt att förstå?
Jag kanske inte är den enda som klagat på arbetsmiljön, får erkänna att jag har en del i att detta möte bokades in.