Det känns som att den senaste månaden bara har rusat förbi, nästan så jag inte har hängt med i svängarna.
Jag trivs hur bra som helst med arbetsgruppen jag hamnat i och arbetsuppgifterna är helt okej, bortsett från när jag och mina armar är för korta.
En ynka liten detalj som stundtals, verkar vilja sätta stopp för mig och min väg tillbaka till arbetsmarknaden.

Det är en medarbetare i gruppen, som verkar tro sig vara "guds gåva till mänskligheten" eller något liknande.
Personen är en sådan som ständigt verkar ha bråttom, allt ska gå så jäkla fort att ingen annan hinner blinka. Som tror sig veta mest och bäst om allting, tror sig bestämma och styra.
Värst av allt är trots allt de ständiga kommentarerna och instruktionerna, om vad, hur osv jag ska lyfta lådor, hur pallen ska stå osv. Den här personen är ett riktigt stopskott till idiot om jag ska vara helt ärlig...

Det finns hur många saker som helst, som jag skulle kunna dela med mig av. Plötsligt från ingenstans kom en oerhörd trötthet över mig från ingenstans, jag är så trött på att ingenting verkar förändras.
Fast det var först förra veckan i torsdags, som jag pratade med områdeschefen för min arbetsgrupp om situationen som var med denna person. Och i fredags blev jag så förbannad på idioten, att jag var tvungen att ta en paus och ringa min samordnare på Samhall. Berättade vad som hänt senaste tiden om kommentarer, stressen och att ständigt bli kommenterad. Samordnaren skulle prata med chefen för arbetsgruppen, som sedan skulle ta saken vidare.
Igår blev det att jag skickade ett mail till samordnaren på Samhall, efter att jag fått nog och skällt ut idioten efter noter. Samma sak där, skulle ta det vidare till chefen som fick ta detta vidare.

Just nu känns det som att jag bara har spytt ur mig massa galla över ett stolpskott till idiot, som jag har på min arbetsplats. Vet i sjuttons om jag har gjort allt på rätt sätt och om jag har gjort tilöräckligt, men saknär jag väldigt säker på.
Nämligen att jag tänker inte ta massa skit från en jävlig osäker man på jobnet, som inte har något förstånd eller ens vilja att förstå ordentlig svenska.

Tänk om livet bara kunde flyta på och man aldrig råkade ut för några gupp efter vägen?
Är det meningen att min arbetssituation ska vara sådan här, att jag ska ta ständiga kommentarer om saker och behöva få idiotiska instruktioner från någon som inte fattar att lägga av?
I vilket fall så kan jag inte var ensam om att ha stolpskott och idioter på min arbetsplats, men jag vet att inte ta skit utan att säga ifrån.