Förra veckan nämnde jag till chefen, att skyddsombudet från IF Metall kanske skulle höra av sig inom kort. Detta togs inte emot bra, men det är inte mitt problem.
Direkt fick jag höra att jag skulle ha hört av mig till chefen, om det är problem eller liknande på jobbet.
Mitt problem är cheferna, jag har vid flera tillfällen kontaktat chefen då det varit situationer som jag behövt hjälp med att reda ut/hantera. Men chefen har sedan inte gjort ett skit åt saken.
Det är på grund av cheferna som jag behövde kontakta facket, om de skött sitt jobb så hade det aldrig varit några problem.

I fredags från ingenstans, skulle hela arbetsgruppen vara samlade i lunchrummet 13.00 Detta utan någon förklaring och mest irriterande var att cheferna och teamledaren kom först 13.30
Självklart kan man bli försenad, men då ska man inte klaga på oss medarbetare om vi är sena 2-5 minuter någon enstaka gång.

Plötsligt händer det, eller som en blixt från klar himel...
Att det skulle bli rotation av personal mellan Kristineberg (Borås) och bilgruppen, var ingen nyhet. Jag jobbar ju på Samhall och här sprids "nyheter" fort, beroende på vad det handlade om.
Visade sig att cheferna och teamledaren redan hade bestämt på förhand, att det var jag och kollegan som skulle byta plats.
På måndag klockan 7 skulle jag befinna mig på Åsboholmsgatan, för att jobba i bilgruppen.
Detta utan någon som helst förvarning, eller ens kollat om någon annan kanske ville byta till bilgeuppen.
Näpp inte en chans, cheferna hade bara valt mig och kollegan. Detta utan att rådfråga oss eller utan hänsyn till oss som människor. Istället blir man behandlad som en robot, utan känslor eller förmågan att tänka självständigt.

Som tur är att jag redan har kontakt med facket och pratat med mitt skyddsombud, som skulle ringa upp mig i måndags.
Berättade för skyddsombudet om mötet cheferna hade kallat till på fredag eftermiddag och vad som hade sagts.
Jag är glad över att vara med i facket (frivilligt självklart), för annars vet i sjuttons hur jag mått i skrivande stund.
Sa som det var att jag försökt prata med chefen redan i fredags, innan jag gick hem. Men att chefen inte verkade bry sig och jag gjorde ett nytt försök i mpndags morse, men till vilken nytta?
Förklarade att jag har mina psykiska problem och att jag gärna byter grupp, för att se annat och träffa andra människor. Bara jag får en viss förvarning, så att jag är beredd på det.

Skyddsombudet skulle prata med sin kollega på kontoret, för att antagligen prata ihop sig och komma på en plan.
Får se vad som händer och sker framåt, jag fortsätter sköta mitt jobb på nuvarande placering.

Det finns hjälp att få och man är inte ensam, även om det stundtals känns så när saker och ting oväntat händer.
Fortsättning följer...