Äntligen onbord på färjan och nu är det bara invänta Grand Buffe öppnar.

Just nu håller jag på att läsa Skendöda, andra delen av Motståndstriologin. Första delen i serien var riktigt spännande och stundtals kröp det under skinnet på mig. Jag kan lova att denna bok är snäppet bättre, för det känns som att vissa saker som händer i boken samtidigt händer runt mig. 

Författaren har verkligen lyckats med den här triologin och nu ser jag fram emot Verkningseld, som är den avslutande delen.

Jag är en riktig bokslukare, hur jag än försöker läsa på så minskar inte antalet olästa böcker i min bokhylla.
Just nu har jag snöat in på böcker som inte är de nyaste, men ack lika spännande att läsa.
För stunden är det Den sista prärievargen, författare Michael Connelly som gäller.
Har läst någon enstaka bok av Connelly tidigare, men det är först när jag läst om Harry Bosch som jag fastnat för nämnd författare.

Det sägs vara bra med läsning, fast det borde finnas en gräns på hur mycket läsning som är bra. Saken går alltid att diskutera fram å tillbaka.
Igår avslutade jag de spännande böckerna om profileraren Ella Werner, nu är jag fullt upptagen med att följa agenten Jane Hawk och hennes jakt på sanningen.
Sedan blir det att se vad som händer i Stephen och Owen Kings Törnrosor, som man kan förstå av titeln så har det ett samband med Törnrosas sömn.
Fast denna historia kanske inte är lika trevlig och vem vet vad som händer efter vägen.

Snacka om att jag är otränad, det var verkligen inte bra att rensa fler rabatter på en och samma gång. Men jag är inte den som ger mig och nu får jag betala för detta.

i samma veva. Trots att jag tog det väldigt lugnt och hade flera pauser inne, så fick jag träningsvärk från helvetet. Ska enligt min mamma ha hittat mina så kallade trädgårdsmuskler, baksidan av låren och vissa stunder kan jag knappt gå i trappan vare sig upp eller ner. Men trots att jag har en jäkla träningsvärk, låter jag inte det stoppa mig. Eftersom jag tröttnade på att enbart vara hemma och göra saker, bestämde jag mig för att ta en sväng till stan och kolla läget. Blev att kolla in några butiker runt Stora Torget, för att se om något fångade mitt intresse men så blev det inte. Slutade med att jag sätter mig här på Café Viskan, med en kaffe och kollar in läget.

Mats Ahlstedts böcker om profileraren Ella Werner visade sig vara mer spännande än jag från början kunde tro.
Håller nu på att läsa Trojan, som är den avslutande delen om Ella Werner och denna bok är bara så spännande.

Idag fick bli en dag då jag skippar alla tråkiga måsten, saker som borde göras och njuter av tillvaron.
Det har varit en lång vecka med både sena kvällar och vissa dagar när man måste upp tidigt, oavsett vad man själv tycker och tänker. I onsdags kväll var det teater för min del och snacka om att jag var trött igår morse, när det var dags att bege sig till stan och träffa läkaren. Hade extremt stor lust att gå hem igen, ringa mottagningen och säga att jag inte skulle komma. Fast hade jag gjort det, hade saker och ting blivit mer problematiska, då det inte alltid är så himla lätt att få träffa läkare inom öppenvårdspsykiatrin. Å andra sidan hade jag tur att få träffa en underbar kvinnlig läkare, som verkligen lyssnade för att få grepp om situationen och hur hon kunde hjälpa mig bäst.  Nu träffade jag som tur denna läkare för att förlänga min sjukskrivning och detta besök var jobbigt, för helt plötsligt hade jag en panikattack. Från ingenstans och utanförvarning, troligen till följd av stress och att jag till sist slappnade av. Som tur gick allt bra och jag överlevde som sagt, även om det för några sekunder kändes som om jag kanske inte skulle klara mig igenom läkarbesöket.  

Nu håller jag tummarna för att framtiden ska kännas ljusare för mig, då jag blev fortsatt sjukskriven. Vilket också gör att jag kommer fortsätta med både mediciner och samtalsterapi, men även försöka komma igång med olika projekt här hemma.

Äntligen har jag tagit ut på stan, för lite miljöbyte och se vad som händer i stan. Satte mig i vanlig ordning å Cafe Viskan, och för en stund kunde jag sitta här utan att störas av allt som händer runt omkring mig.
Vad är problemet? Det finns inget som kan vara så roligt eller intressant, att hela Borås måste höra när 4 tonårstjejer sitter och skrattar. Ena stunden pratar gruppen lågt och i nästa stund ekar skratten över centrala Borås. Ingen respekt, hyfs eller uppfostran verkar finnas i gruppen, för detta är fansiken onormalt.
Nu funderar jag allvarligtvad att ta mig till, antingen säger jag till störande sällskap själv eller ber personalen. För sällskapets skrattattacker som hörs runt jorden, är efter 30 minuter extremt jobbigt att behöva lyssna på och det bara fortsätter. 

Strunt samma, nu tänker jag njuta av denna soliga tisdag ch försöka läsa klart boken som jag hållt på med i ett par dagar. Har fler böcker som väntar på läsning, då jag var på Göta Bibliotek i förra veckan. Lånade med mig en redig höf böcker hem och reserverade ännu fler böcker på nätet, som nu finns att hämta.
Gäller att få upp farten på läsningen, när jag har massa lånade böcker hemma och ännu fler låneböcker på gång. Så är det med den saken och som tur har jag att läsa, när det blir stunder över för det.