Lars Kepler har ännu en gång lyckats med en väldigt spännande bok...

Det var allt för länge sedan som jag gick på stan utan att vara på väg någonstans, och det känns riktigt bra. När jag ändå är på stan och inte har någon tid att passa, så fick det även bli ett besök på Cafe Viskan, här råkar jag på bekanta ansikten. 

I mitt liv kan saker hända väldigt fort, enda jag önskar var att någon hade gett mig en hint om vad som var i görningen.
Fast å andra sidan så var den här överraskande förändringen positiv, och något som jag faktiskt behövde.
För ovanlighetens skull hade jag telefonmöte inbokat på förmiddagen, onsdags förra veckan med min handläggare på Arbetsförmedlingen. Jag trodde det skulle vara ett vanligt samtal om hur jag har det, hur många timmar jag jobbar m.m

Men så blev det inte, för det visade sig att arbetsledaren tyckte att jag skulle gå vidare med min arbetsträning.
Som tur hade jag en bra handläggare, som hade koll på olika arbetsplarser som kunde vara något för mig.
Efter några telefonsamtal och lite diskussioner, så blev det bestämt att jag skulle iväg på studiesök som igår på Erikshjälpen.

Jag förstår fortfarande inte varför arbetsledaren inte kunde sagt något, innan mötet till mig.

Men det är inte första gången sådana här saker händer och sker. Som sagt så är det mycket jag inte förstår och som jag önskar vore bättre, men nu är saker som de är. 

Studiebesöket på Erikshjälpen gick hur bra som helst, bestämde mig fort fort för att jag ville börja där. Mycket för att det verkar vara en otroligt bra arbetsplats, men också för att det finns utvecklings möjligheter på det stället. Plus chansen att prova många olika arbetsuppgifter om man skulle vilja eller behöva det.

Första sidan i boken I hemlighet begravd fick mig att fastna med en gång, det är något med författarens sätt att skriva böcker. Samtidigt älskar jag både miljön och personerna som är med i böckerna om Sandhamn.
Jag är verkligen trött på både snön och kylan, men samtidigt som det ger mig möjligheten att stanna inne med bok i handen eller stickning framför tv:n. Var snöat in på serien Supernaturals, som finns på Viaplay och stundtals är det lite segt att ta sig igenom 15 säsonger.
Därför kan det enligt mig vara skönt att varva blängandet på serie med stickning i knäet, med att istället läsa spännande böcker.
På det viset har den här helgen varit för mig, medan jag stundtals funderat på vad att skriva om här på bloggen och olika saker som har med min arbetsträning att göra. Men mer om det får det bli framöver...

Fansiken vad trött jag är på vintern, den förbannade kylan och speciellt mörkret.

Jag har ingen lust med någonting alls, vill bara vara kvar i sängen med täcket över huvudet tills åtminstone snön har försvunnit. Måste ha åkt på en årstidsrelaterad depression, suck igen...

Men som tur är så har jag sakteligen kommit igång med läsandet igen och läslusten har sakta återkommit.

Så med andra ord så finns det hopp om liv för mig trots allt

Äntligen är det 2021 och förhoppningsvis kan världen återgå, till något som liknar en "normal" vardag för de flesta av oss.
De sista månaderna av 2020 vet jag inte vad som hänt i världen eller vad jag haft för mig, men på något sätt har jag genomlidit vardagen. Det är som att jag gått i någon form av töcken, eller så har min hjärna bara stängt ner en del av sinnesintrycken för att jag ska orka fortsätta kämpa på.

Som sagt så är det 2021 och jag har en bra känsla, gällande det här året. Jämför man med 2020, så måste det på något sätt bli bättre och det kan garanterat inte bli sämre.
Jag har äntligen under all ledighet fått tillbaka inspiratipnen för att fortsätta brodera tavlor, samt lusten att läsa har hittat tillbaka till mig
Nu håller jag på med en dansk författare vid namn Jens Henrik Jensen, och serien om Oxen som är krigsveteran.
Kan starkt rekomendera både författaren och serien, där jag har kommit en bit in i 2:a delen.

Det är inte mycket som är bättre än att vänta på att få hem, klockan går så otroligt sakta att det inte liknar någonting.
Det är bara att bita ihop och hoppas på klockan går lite fortare, när jag beger mig hemåt. Å andra sidan är det inte helt fel att sitta här och ta igen mig, hinner även med att läsa ett par sidor innan jag ska iväg till bussen hem.
Även min krånglande handled har varit snäll mot mig och inte krånglat, men det kanske har med stödet jag fick av arbetsteruapeten igår.

Äntligen normala öppentider på Stadsbiblioteket här i Borås, 10-19 och att biblioteket nu öppnar 10 på vardagarna räddade mig igår.
Gårdagen var halvt knepig, det började med att jag var på riktigt dåligt humör och det blev inte bättre att ryggen fick fnatt. Från ingenatana började min rygg att krampa stundtals och vid vissa rörelser låste sig ryggen totalt. Eftersom det var lugnt på jobbfronten och ryggen fick sig ett oförklarigt utbrott, bestämde jag mig för att gå hem tidigt. Passade på att ta svängen förbi biblioteket, så att jag har något att göra under helgen om jag inte kangöra mycket pga ryggen.