Jag är redigt trött på det här skiftande vädret som råder, antingen får det vara blixthalka och lite solsken. Eller så ska det ha kommit 5-20 cm snö och minusgrader en längre tid, inte det här förbaskade växlandet.
Då var årets första vurpa avklarad och det ute på trappan, uppenbarligen var just trappstegen redigt hala för helt plötsligt var jag sittandes i trappan. Snacka om chockerande, undrade hur i sjuttons gubbar jag lyckats med att halka och samtidigt som jag märkte hur olika delar av kroppen värkte.

Jag kände mig verkligen som en gammal kärring, som handlöst faller baklänges. Å andra sidan får jag vara glad över att det gick så bra som det gjorde, eftersom det mesta visade sig vara mjukdelsskador. Ont i ryggen och delar av rumpan, samt ont i nacken och tur för mig så behövde jag inte uppsöka vården.
Fast det stör mig något fruktansvärt att jag lyckades även den här säsongen...

Nyårslöften är verkligen inget för mig, för en tid sedan bestämde jag mig för det pperfekta nyårslöftet.
Aldrig mer några nyårslöften
Detta borde ju vara något jag faktiskt kan klara, kan inte bli bättre och jag hoppas verkligen 2022 blir bättre än 2021.

Nu är det något som liknar vardagar och jag tog mig själv en vända, för att göra besök på Citypraktiken och få massage.
Spända axlar och nacke, eller en stel och öm rygg är inget som man ska gå länge med, för det blir bara värre för en själv.
Jag har i alla år bara passerat det här stället, men före jul gjorde jag slag i saken och bokade in mig på massage. Inte en sekund för sent, kan skarpt rekomendera Citypraktiken i Borås.
Jag hade tid hos en trevlig tjej som heter Laura och kunde verkligen massera, hittade varenda liten knut som gick att hitta i min rygg och nacke. Skulle inte förvåna mig om jag har träningsvärk i ett par dagar...

Det vore skönt om allt bara kunde återgå till vardagen igen och jag rullar tummrna här hemma, jag saknar den vanliga och trista vardagen. Blir lite bättre under veckan som kommer och det avslutas med nyår och besök i Linköping, hos systern och det blir trevligt.
Jul i all ära, det enda viktiga för mig numera är maten och se sista avsnittet av årets julkalender. En hederlig jul med Knyckertz, sista avsnittet tog verkligen priset och fick mig att nästsn hoppa ur fotöljen. Verkligen överrskande avslutning och helt oväntad... Så det har verkligen SVT lyckats bra med.

Helgen har jag ägnat att sticka och avsluta några sjalar, samt planera för nya sjalar som jag ska sticka framöver.

Herr Triniti kan få för sig precis vad som helst, klättra upp på köksbordet fast jag sitter precis jämte.
Eller så drar han igång med sina opera och det är i klass med Pavaroti (opera stjärnan), vilket kan skrämma slag på vem som helst.

Vissa dagar har varit så långa, klokan har knappt rört på sig. Men så kollar jag ut genom köksfönstret...

Piff och Puff är på besök, så roligt att se dem igen.

Jag vet inte vad det har flugit i mig, men de sista dagarna har jag varit extremt sega och hopplösa. Det blir inte bättre av att jag går hemma och drar fötterna efter mig, men det ska upenbarligen bli ändring på.
Fick i tisdags eftermiddag besked om att jag har en ny handläggare på Arbetsförmedlingen, vilket känns riktigt bra. Jag får chansen att komma igång med att arbetsträna på Samhall under en tid, för att visa vad jag går för och vad jag kan tänkas behöva hjälp med. Ser fram emot att komma igång med arbetsträning igen, senare har jag fortfarande chansen till utvecklingstjänst hos Samhall. Plötsligt och när man minst anar det, så börjar saker å ting hända runt en.
Igår hade jag även telefonmöte med min socialsekreterare, var trött på att bara sitta hemma och vips blev det tidig avfärd till stan och biblioteket. Kände inte för att sitta hemma och vänta på att telefonen skulle ringa, för att sedan skynda iväg till bussen och göra ärenden till biblioteket. 

Så det blev lite annorlunda dag för mig igår, samtidigt som det gav mig energi. 

Ensam kan jag inte rädda hela världen, men som blodgivare kan jag alltid hjälpa en annan människa