Finns inte mycket här i världen som slår det faktum, att man vaknar på morgonen med en begynnande migrän. Det som kan vara värre är att gå till jobbet och försöka stå ut i 2 timmar, med att packa kläder och vara trevlig mot sina kollegor.
Men skam den som ger sig och faan ta min egen envishet, om att jag skulle gå till jobbet och försöka ge mig i kast med arbetet. Kunde ju inte stanna hemma pga lite huvudvärk och till råga på allt så hade jag en bokad tid hos naprapaten 10.40, som jag absolut inte ville avboka. Så jag bestämde mig för att försöka stå ut till 10 och sedan ge mig iväg intill stan och förhoppningsvis få ordning på nacke/axlar, och kanske skulle jag ha turen att migränen skulle börja lätta.

Hur som helst så har jag överlevt så här länge med denna migrän från helvetet, och jag hoppas den är över till imorgon.