Hur svårt kan det egentligen vara att tänka på vilken ljudnivå man håller?
Det känns som att folk älskar att låta andra höra hur roligt man har det, när man är ute och äter lunch på stan. Samtidigt som man inte har problem med att låta andra höra vad man pratar om, och jag förstår inte varför. Varför måste man höras över hela fiket?
Jag förstår inte ens varför jag reagerar på detta längre, med tanke på att varje gång jag kommer hit är det samma visa.
Å andra sidan ska jag vara glad över att jag klarar av att besöka Cafe Viskan idag, med tanke på vilken jävla migrän jag hade igår. Trots den höga ljudnivån som många gånger råder här under mina besök, är det ändå skönt att komma ut bland folk mellan varven. Och speciellt efter gårdagen och den senaste tidens allt tjafs som varit på jobbet.