Vilken vecka det har varit, det har verkligen gått upp och ner mitt mående och det känns som att jag suttit i en berg och dalbana utan stopp. Men som tur är börjar jag äntligen se ljuset i slutet av tunneln, saker och ting börjar kännas mycket bättre. Även om det är en ordentlig bit kvar, innan jag kan säga att allt är helt bra. Viktigaste är trots allt att det går åt rätt håll, och vad mer kan man önska sig. 

Igår hade jag ett fullständigt sammanbrott på jobbet precis före lunch, ångest till max och en stund funderade jag på att kräva sjukskrivning på 100%. Som tur var så satte jag mig en stund i omklädningsrummet och funderade, kom fram till att det bästa ändå var att prata med cheferna på kontoret. Så det blev att gå in till cheferna och där blev det att prata om allt och ingenting, bara det att jag tog mig i kragen och pratade med cheferna gjorde att det kändes mycket bättre. Vi pratade om hur jag mådde, sen gick samtalet över på mer jobbrelaterade saker som vem som hängde med vem och andra saker. 

När jag gick från jobbet kände jagmig såvida glad och oerhört mycket lättare, fortsatte prata med chefen imorse och det kändes riktigt bra att kunna ha ett sådant samtal med chefen på tu man hand. Nu blir det att fortsätta blicka framåt och kämpa på, tisdag som kommer blir det att träffa läkaren för att förlänga min sjukskrivning.