Helt ärligt så har jag sådan lust att bara lägga mig ner, skita i allt och ngenting. Har en sådan där dag då mitt huvud och liv, åker rena rama berg- och dalbana. Ena stunden är allt helt okej och jag plockar med saker här hemma, samtidigt som jag inte har allt för stora bekymmer här i livet.
Nästa stund kan jag komma att tänka på min så kallade arbetsmarknadshandläggare, vilket fick mig förbannad.
Personalansvarig som jag nämnt personen som, har en förmåga att inte tänka utanför lådan och inte heller är personen flexibel.

Möte med personalis och psyk, är förhoppningsvis inom kort inbokat och avklarat. Det är fansiken illa och förjävligt när folk inte kan tänka utanför ramen och försöka sammarbeta, istället för att vara så jävla sur och egoistisk. Vilket gör mitt och alla andras liv så mycket svårare och betydligt jobbigare. 

Spännande är det nästan alltid hemma hos mig, speciellt när jag kommer hem efter en sväng på stan. Och ska passera detta på vägen hem, som tur är kom jag gående och kunde ta mig förbi lätt till fots på lastbilens ena sida.

Äntligen håller man på att ta bort trädhögarna, som nu legat där i en evighets evighet. 

Äntligen har jag tagit ut på stan, för lite miljöbyte och se vad som händer i stan. Satte mig i vanlig ordning å Cafe Viskan, och för en stund kunde jag sitta här utan att störas av allt som händer runt omkring mig.
Vad är problemet? Det finns inget som kan vara så roligt eller intressant, att hela Borås måste höra när 4 tonårstjejer sitter och skrattar. Ena stunden pratar gruppen lågt och i nästa stund ekar skratten över centrala Borås. Ingen respekt, hyfs eller uppfostran verkar finnas i gruppen, för detta är fansiken onormalt.
Nu funderar jag allvarligtvad att ta mig till, antingen säger jag till störande sällskap själv eller ber personalen. För sällskapets skrattattacker som hörs runt jorden, är efter 30 minuter extremt jobbigt att behöva lyssna på och det bara fortsätter. 

Strunt samma, nu tänker jag njuta av denna soliga tisdag ch försöka läsa klart boken som jag hållt på med i ett par dagar. Har fler böcker som väntar på läsning, då jag var på Göta Bibliotek i förra veckan. Lånade med mig en redig höf böcker hem och reserverade ännu fler böcker på nätet, som nu finns att hämta.
Gäller att få upp farten på läsningen, när jag har massa lånade böcker hemma och ännu fler låneböcker på gång. Så är det med den saken och som tur har jag att läsa, när det blir stunder över för det.

Underbart att våren har kommit fram, om så bara för en dag eller två.
Även om jag helst hade stannat hemma och bara tagit det lugnt, så kom jag till sist iväg till stan och mitt inbokade besök på ÖVM Borås.
Har länge funderat över om jag ska och isf när, jag skulle ta upp det jobbiga som hände i och med att jag lämnade Stiftelsen Vitryssland i november förra året. Av någon anledning forsade allt ur mig, alla saker som jag burirunt på, grubblat över och vänt åt alla håll och kanter.
Det visade sig vara en lättnad att ha fått berätta om det hela och veta att jag inte längre är ensam, i min kamp om vetskap och rättvisa.

Efter besöket på psyket, blev det att åka buss och se vad som ändrats runt om i Borås.

Att några centimeter snö kan ställa till med kaos i trafiken, inget nytt kanske. Stora frågan är: varför lär sig aldrig folk?
Som tur har jag inte behövt ge mig ut på vägarna idag, har istället passat på att njuta av att vara inomhus. Hur roligt nu jag kan ha det med rinnande näsa, krångliga öron och migrän som kommer och går.
Mina öron lurar mig både ett och två spratt nästan varje dag, tror mig höra saker fanns det inte finns något att höra och inget som orsakar ljuden jag tror mig höra.

Ser fram emot nästa vecka, det blir äntligen ett besök på psyket och där blir det att berätta om allt och ingenting. Sedan har jag även tid hos optikern inbokad, vilket jag mest ser fram emot. Då jag inte varit hos optikern eller bytt glasögon på 4 år.

Det är inte ofta man stötter på varningsskyltar ute i naturen och speciellt inte ute hos mig, men idag blev jag förvånad.
På min väg till bussen, ca 100 meter från busshållplatsen hade man satt upp denna skylt. Det är något av alla företag som gräver ner fiber, som fixat med detta. Men just idag verkar det som att personalen fanns på annat håll och jobbade, nere vid Ebbaredskorsningen var det full rulle. Där var det sänkt hastight och även trafikljus uppsatta, då det även där var fullt upp med någon form av arbete.

Efter mycket om och men så sitter jag till sist här i väntrummet på vårdcentralen, i väntan på att få träffa läkaren. 

Samtidigt som jag sitter här i i vårdcentralens väntrum, så väntar jag även besked gällande Triniti (katten).

Herr Triniti fick åka med pappa till Blå Stjärnan, för en ordentlig genomgång efter att ha varit i slagsmål här om natten. 

Blir intressant p se vad veterinären kommer fram till gällande katten, som fått för sig att verkligen vara en hund och så får jag se vad läkaren säger om mig och mitt onda öra. Förhoppningsvis är det inget allvarligt och att jag i värsta fall får medicin utskrivet.

Kom just på att jag inte bloggat på några dagar, vilket har sina förklaringar. Plus att det plötsligt börjat snöa igen, men som tur blir det till slask på marken och detta fick mig att komma ihåg bloggen. Tänk att man ska komma ihåg saker, bara för att det börjar snöa, så här i början av mars. Synd att det inte var på planeten Mars det snöde, så att vi här på jorden slapp snön...

Har återigen fått en ny vända med förkylning, detta med att det antagligen kommer fortsätta vara mer pollen ju mer vår det blir.
Förkylning är en sak om den håller sig till hosta, snuva, ont i halsen och feber. Mitt problem är att de senaste dagarna har det varit både huvudvärk, ont i bihålorna och öronen. Som tur är så slipper jag åtminstone huvudvärken just nu, men sjuttons vad jobbigt det är med konstant värk i öronen. Värst av allt är trots allt jag hör superdåligt, får för mig att jag hör saker som inte dinns och så vidare... Pratade just med vårdcentralen, som inte kunde göra mycket för mig idag. Men skulle detta mot all föemodan inte bli bättre till imorgon bitti, blir det att ringa vårdcentralen igen. Då blir det troligen att träffa läkare och förhoppningsvis får jag något mot smärtan och krånglandet med örat.