Jag kämpar och sliter, försöker och fixar. Glömmer bort att ta pauser mellan varven, ställer upp för kompksarna på arbetet när de ber mig om hjälp. Lyssnar när någon behöver prata av sig om både roligt och tråkigt.

Jag vet att vi alla har olika problem, vi är av olika orsaker på samma arbetsplats och arbetstränar.
Men jag kan inte acceptera att det finns individer, som tillåts att komma och gå hur som helst. Kan ta raster upp emot 1 timme, medans vi övriga knappt kan med att ta 20 minuter. Samt stämpla ut 45 minuter före sin arbetstid är slut.
Dessa saker plus en hel del annat har jag diskuterat med min handledare, på arbetsplatsen och man sa att man ska ta ett samtal med personen ifråga.
Tiden går och ju mer tid som passerar, gör att jag känner mig mer och mer värdelös.
Det verkar som att man just där och då lyssnar på vad jag har att säga, men när jag gått så skiter man i allt.
Handledarna verkar skita i hur arbetsmiljön är i de olika arbetsrummen, idag blev jag så Jävla less på allt och skickade ett mail till Arbetsförmedlingen och ifråga satte både ett pch annat.
Förklarade att jag nu mår så jävla dåligt av situationen, att jag funderar på att skada mig själv eller till och med vill ta mitt liv.

Fick för ett tag sedan svar från Arbetsförmedling och i vanlig orsning var det samma gamla skit jag fick till svar.
Skit är verkligen fel ord, men struntprat istället då. Jag vet redan att handledarna inte får diskutera saker rörande mig med andra deltagare osv.
Snäll, kom med något nytt istället va...
Fick rådet att fokusera på mig själv och min egen arbetsträning. Men det är inte så jävla lätt att bara fokusera på mig själv och min uppgift, när det finns jävligt störande faktorer i ens dirwkta närhet.
Jag förstår att detta påverkar dig negativt och det är tråkigt att höra att du mår dåligt av det när du har trivts så bra. Mitt råd är ändå att försöka fokusera på din egen arbetsträning och lite tänka bort de andra och hur de funkar.

Vad i helvete är fel?

Jag ska sluta försöka förbättra arbetsmiljön, tänker skita i allt och alla andra. För det visade sig återigen att när jag försökter få till något som liknar förbättringar eller positiva förändringar. Då är det jag som har problem och är jobbig.
Ska meddela min handledare imorgon att de inte behöver vänta sig att jag kommer mer, för mina ansträngningar är ju uppenbart inget värt.