Jag trodde verkligen att jag hört mycket om vården, men uppenbarligen så har jag inte hört ens hälften än. Precis före jul tog jag kontakt med min vårdcentral, via 1177 för att förnya recept på några av mina mediciner.
Läkaren skulle förnya recept på tisdagen åt mig, men det dök aldrig upp något nytt recept och inte heller dyker det upp något nytt recept på onsdag förmiddag.
Här börjar det bli uppenbart för mig att vårdcentralen inte verkar bry sig om mig som patient, så jag börjar fundera på hur jag ska kunna få hjälp. Då nyårsafton närmade sig med stormsteg och jag bara hade tabletter (antidepresiva) som räckte till söndag kväll, så började paniken komma krypande.
Egenremiss skrev till psykiatein fixades enkelt, torsdag morgon blev det att googla fram nätläkare och förhoppningsvis få hjälp med receptförnyelse den vägen.
Fixat och klart, recept förnyades av en läkare online och senare ringde även en läkare från psykiatrin, som gav mig många bra rådnoch tips.
Funderade allvarligt på att byta vårdcentral, men har istället bestämt mig för att klaga på dem vis lämpligt tillfälle. Efter en veckas kamp om att få nytt recept på antidepresiva så ringer till sist läkaren, runt 17-snåret och det var nästan att jag bad läkare fara dit pepparen...
Efter mycket om och men, förklarande så skrev läkaren ut medicinen åt mig.
Tur för mig att jag är en sådan person som inte ger mig, jag tar reda på saker och söker hjälp när mina kunskaper inte räcker till.


Börjar undra hur svårt kan det vara att skriva ut recept åt en patient? Hur svårt kan det vara att kontakta patienten, om man som läkare har funderingar kring medicinen eller dosen som patienten tar?

Till er där utw som lever med någon form av psykiskt problem eller andra problem, ge inte upp när vården försöker krångla till det gällande medicinerig.
Fortsätt kämpa