Det är något speciellt med regn på våren och sommaren, smattret mot taket eller fönster och dofterna efter regnet.

Men att behöva sig ut i ösregnet, utan paraply eller jacka är inte någon höjdare om jag ska vara ärlig. Fast det var ändå något speciellt idag, med att traska hem i regnet med en stor shoppingkasse hängande över armen. Jag beställde nämligen filtar i söndags eller lördags kväll till mig själv, samt som julklapp att ge bort. 

Ibland gäller det att ha lite tur, när man ska handla sådana här saker. För när jag kollat runt i butiker och online, så har jag haft svårt att hitta filtar som jag har tyckt om och så har oftast färgerna inte stämt in med hur jag har det. Filten med blå och brunt mönster, 2 stycken ska jag behålla själv och 2 filtar med stjärnor/ränder ska jag ge bort i julklapp. Tänk att jag så här i mitten av maj redan fixat julklappar, vilket är väldigt ovanligt tidigt även för mig. Nu har jag bara mammas och pappas julklappar kvar att fixa, med över 6 månader kvar behöver jag ju inte ha någon panik över den fronten. 

Helger kan vara riktigt dryga och långtråkiga, så även denna helg och dagens regn gör inte att jag känner mig direkt piggare.
Gråmulet och regn, som tur finns det massa av serier att kolla igenom och jag har även mängder av böcker som väntar på att läsas.

Men det finns värre än långtråkiga och dryga helger, det är att invänta besked och beslut från myndigheter som inte har någon respekt för den enskilda personen.
I april tog jag kontakt med Försörjningsenheten i Borås Stad, för jag visste att min ekonomi framåt skulle bli sämre och att jag inte kommer att klara mig ekonomiskt.
Så jag fick hem massa blanketter att fylla i, ifixade med papper och olika uppgifter som jag behövde skicka in för att ens kanske få hjälp.
21 april skickade jag in dessa papper till Försörjningsenheten.
3 maj sent på eftermiddagen hade mina handlingar kommit in i systemet. 6 dagar efter att Försörjningsenheten borde ha fått mina handlingar med posten. Varför dröjer hanteringen så här

Det är ju inte socialsekreterarna som drabbas av denna långsamma hantering, utan sådna som mig som kämpar varje dag. Å andra sidan kan jag förstå dem som är socialsekreterare att de känner stress och press över situationen, samt alla handlingar som bara läggs på hög. Men jag köper inte det som ursäkt eller bortförklaring, för att det ska ta sådan förbaskad lång tid för dem att göra en första koll på handlingarna och kontakta mig som är i behov av hjälp. Om jag hade haft riktigt stor otur i Försörjningsenhetens långsamma hantering av olika ärenden, så skulle jag sitta i skiten i slutet av den här månaden och det kanske jag gör om ingnenting snart händer.

Den här veckan har varit riktigt seg, har varit förbaskat trött varje dag fast jag bara varit på jobbet och inget mer.
Fast det räcker gott till för mig, men det ger inte mig rätten att beklaga mig allt ör mycket. Med tanke på hur all personal inom vårs och omsogen får slita och kämpa, oavsett hur trötta de än är.

I vilket fall som helst så är helgen här, lite ledigt och förhoppningsvis hinner mina fötter vila upp sig inför nästa veckas utmaningar.

Jag har försökt hela eftermiddagen och kvällen, att komma in här på bloggen...
Men varje gång har jag fått samma besked, se bilden nedan.