Inte lätt att veta hur man ska klä sig, stövlar eller kängor och behöver jag ha med paraplyet?

Det är bara inse fakta och se sanningen i ögonen, tröttheten och orkeslösheten jag lider av är symtom på att jag är deprimerad. 
Enklare kan det inte bli, visst jag äter antidepressiva och de garanterar inte att jag ints känner av livets alla upp och nedgångar. Sedan gör ju en pandemi inte livet något enklare alls för någon av oss... Men det är bara bita ihop och försöka kämpa på, ta varje dag som den kommer och allt det där. 

10.00 hade jag ett telefonmöte inbokat med min handläggare på Arbetsförmedlingen, och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det hela. Saker och ting skulle inte komma att bli som jag hoppades på för den här våren, men när jag tänkt på saken kan det trots allt bli bättre än förväntat. 

Sanningen är att jag inte längre utvecklas på SV Compass, det känns som att jag går i samma spår hela tiden och det finns inga utmaningar kvar för mig. Det i kombination med mitt psykiska mående samt omständigheter som jag inte kan styra över, så är det på tiden att jag får komma vidare till en ny arbetsplats. Jag hade nämligen haft förhoppningar om att få komma bort till Jobb Borås och fortsätta min arbetsträning med hjälp av dem, men under rådande omständigheter fick min handläggare på Arbetsförmedlingen komma med en annan plan. 

Så istället får jag möjligheten att göra studiebesök på Erikshjälpen, nära City Knalleland och fortsätta min arbetsträning där. Efter noga funderande så ser jag fram emot att kolla vad Erikshjälpen är för arbetsplats, och känns det bra så blir det att planera för start där borta.

Studiebesöket är redan inplanerat till nästa vecka på onsdag, på Erikshjälpen.

Här går det undan mellan varven, samtidigt som det är skönt att det äntligen händer något bra även för mig.