Jag har tänkt och sagt varje dag, att nu måste jag försöka få ihop något till bloggen. Men när det väl kommer till kritan, så är det helt still i huvudet och jag kan inte komma på vad jag ska dela med mig av. Det är så irriterande att få sådana här hjärnsläpp eller vad jag ska kalla det...

1,5 vecka har redan hunnit att passera sedan jag började på Erikshjälpen, vilket känns som om jag varit där i en evighet. Det är så skönt att hamna på ett ställe, där man kommer in i en grupp med människor och det känns som om jag är hemma. Lättare blir det ju av att jag snabbt fått in egna rutiner i hur jag lägger upp jobbet, samt att jag vet vart allt finns när jag behöver fylla på något.
Under förmiddagen hade jag samtal med min handledaren på jobbet, kan kalla det som ett uppföljningssamtal eller något liknande. Fick igår ett formulär att fylla i, där jag fick kryssa i olika alternativ kring arbetsmiljön och andra saker kring jobbet. Snacka om om att jag hade panik och värsta ångestattacken, men som tur så blev det lite lättare under samtalets gång. Jag var beredd på det värsta tänkbara möjliga och trodde inte alls att detta skulle bli ett väldigt bra samtal, som det faktiskt visade sig att bli med min handledare.

Trots min panik och ångestattack, samt tidigare dåliga erfarenheter på olika arbetsplatser blev det riktigt bra. För jag kände mig både glad och lättad efteråt, för jag insåg att allt kommer inte bli eller påminna om det som varit. 

Nästa vecka har jag det första telefonmötet med handläggaren från Arbetsförmedlingen, sedan jag började på Erikshjälpen. Jag hoppas på att få förlängt här och troligen kommer min handledare att stötta mig i denna önskan, bara hålla tummarna.