Det är en underbar känsla som infinner sig på fredagar, helgen är på gång och inget larm som väcker en tidigt på lördagsmorgonen.

Sista dagarna har det känts i kroppen att jag jobbar med att packa beställningar, då både fötter och ryggen har varit ömma. Men inte mer än att det gått över, väl hemma och efter en paus framför tv:n. Det som gör mig förvånad är ändå att det tagit över 1,5 vecka innan jag känt av vare sig ryggen eller fötterna, men å andra sidan får jag vara glad över att det tagit den tid det gjort.

Det har blivit att packa mycket porslin och tavlor, vilket kräver att man både tänker till innan man sätter igång med att packa beställningen. Vill ju inte att varorna kunden beställt ska gå sönder, för att man inte packade sakerna ordentligt.
Har även varit ute på lagret och plockat varorna, som ska iväg till olika kunder. Sagts men säkert börjar jag vidga mina vyer ute på lagret...

Handläggare på Förmedlingen har även hunnit med att mailat och bokat in uppföljningsmöte, med mig och handledaren redan nästa torsdag. Uppföljningsmöte med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, blir först i slutet av mars och det är väl tur det. Får hoppas och hålla tummarna för att man förlänger min tid på Erikshjälpen, så jag kan fortsätta arbetsträna där och se hur jag utvecklas 

Blomma och kort till mamma fick jag ta och fixa efter jobbet, som uppmuntran efter tuff tid på jobbet och som grattis till den nya tjänsten... Rosor slår ju aldrig fel säger man.