Första sidan i boken I hemlighet begravd fick mig att fastna med en gång, det är något med författarens sätt att skriva böcker. Samtidigt älskar jag både miljön och personerna som är med i böckerna om Sandhamn.
Jag är verkligen trött på både snön och kylan, men samtidigt som det ger mig möjligheten att stanna inne med bok i handen eller stickning framför tv:n. Var snöat in på serien Supernaturals, som finns på Viaplay och stundtals är det lite segt att ta sig igenom 15 säsonger.
Därför kan det enligt mig vara skönt att varva blängandet på serie med stickning i knäet, med att istället läsa spännande böcker.
På det viset har den här helgen varit för mig, medan jag stundtals funderat på vad att skriva om här på bloggen och olika saker som har med min arbetsträning att göra. Men mer om det får det bli framöver...

Fansiken vad trött jag är på vintern, den förbannade kylan och speciellt mörkret.

Jag har ingen lust med någonting alls, vill bara vara kvar i sängen med täcket över huvudet tills åtminstone snön har försvunnit. Måste ha åkt på en årstidsrelaterad depression, suck igen...

Men som tur är så har jag sakteligen kommit igång med läsandet igen och läslusten har sakta återkommit.

Så med andra ord så finns det hopp om liv för mig trots allt

Äntligen är det 2021 och förhoppningsvis kan världen återgå, till något som liknar en "normal" vardag för de flesta av oss.
De sista månaderna av 2020 vet jag inte vad som hänt i världen eller vad jag haft för mig, men på något sätt har jag genomlidit vardagen. Det är som att jag gått i någon form av töcken, eller så har min hjärna bara stängt ner en del av sinnesintrycken för att jag ska orka fortsätta kämpa på.

Som sagt så är det 2021 och jag har en bra känsla, gällande det här året. Jämför man med 2020, så måste det på något sätt bli bättre och det kan garanterat inte bli sämre.
Jag har äntligen under all ledighet fått tillbaka inspiratipnen för att fortsätta brodera tavlor, samt lusten att läsa har hittat tillbaka till mig
Nu håller jag på med en dansk författare vid namn Jens Henrik Jensen, och serien om Oxen som är krigsveteran.
Kan starkt rekomendera både författaren och serien, där jag har kommit en bit in i 2:a delen.

Det är inte mycket som är bättre än att vänta på att få hem, klockan går så otroligt sakta att det inte liknar någonting.
Det är bara att bita ihop och hoppas på klockan går lite fortare, när jag beger mig hemåt. Å andra sidan är det inte helt fel att sitta här och ta igen mig, hinner även med att läsa ett par sidor innan jag ska iväg till bussen hem.
Även min krånglande handled har varit snäll mot mig och inte krånglat, men det kanske har med stödet jag fick av arbetsteruapeten igår.

Äntligen normala öppentider på Stadsbiblioteket här i Borås, 10-19 och att biblioteket nu öppnar 10 på vardagarna räddade mig igår.
Gårdagen var halvt knepig, det började med att jag var på riktigt dåligt humör och det blev inte bättre att ryggen fick fnatt. Från ingenatana började min rygg att krampa stundtals och vid vissa rörelser låste sig ryggen totalt. Eftersom det var lugnt på jobbfronten och ryggen fick sig ett oförklarigt utbrott, bestämde jag mig för att gå hem tidigt. Passade på att ta svängen förbi biblioteket, så att jag har något att göra under helgen om jag inte kangöra mycket pga ryggen.

Sjuttons gubbar vad trött jag blev, kom från ingenstans och jag önskar verkligen att jag hade haft ett par lediga dagar att se fram emot. Men så bra ska jag väl inte ha det, bara för mig att plocka ihop och vila upp sig inför morgondagen.

Det finns trots allt lite ljus i mörkret, eller i mitt fall svalka i värmen...
Jag får helt enkelt hålla mig i skuggan och helst där det fläktar en aning, så att skuggan känns ännu skönare trots tempraturer upp mot +30 grader. 

Som tur är så finns det spännande böcker, vilket gör att jag överlever. 

Jag gäspar mer eller mindre konstant, ögonen går i kors med jämna mellanrum och det enda jag vill är att sova...
Sova en vecka eller två, eller åtminstone ett par dygn med ordentlig sömn vore inte fel om jag ska var ärlig.

Bara för mig att erkänna, jag är glömsk och mellan varven når min glömska nya höjder. Jag hade i måndags bokat tid till naprapaten, för jag haft ont i ryggen en längre tid. Tid bokades och bekräftelse på bokad tid fick jag till mailen, någonstans sedan jag bokade tiden blev det kortslutning i huvudet på mig.
I min kalender hade jag skrivit upp tid hos naprapaten som imorgon 10.00, i mailen hade jag bekräftelse för behandling 10.40 imorgon. Väl på Resecentrum i Borås och inväntar bussen hem 12.02, börjar jag bli osäker på vilken tid jag bokat. Och om jag över huvudtaget hade en bokad tid till naprapaten den här veckn.
Skickar snabbt ett mail och får svar från naprapaten att jag står bokad 13.00 idag, men det finns en ledig tid imorgon 10.40

Snacka om dubbeltrubbel, orka vänta tills kände jag. Så det blev att kliva av bussen hemåt, som tur var för mig inte hade hunnit börja rulla än.
Medelade naprapaten att jag skulle komma 13.00 som idag, så jag fick kvickt ändra mina planer för resten av den här dagen.
Så nu sitter jag här vid köksbordet med mitt kaffe, en spännande bok och försöker varva ner.
Som alltid efter en behandling hos naprapaten ska jag ta det lugnt, men det har jag svårt för. Vilade framför tv:n en stund innan jag drog igång med dammsugaren, som det behövde göras idag av alla dagar.
En stund senare fick jag för mig att gå ut i trädgården och dra fram med trimmern, ja ni kan ju tänka er hur jag känner mig nu.
Jag trodde jag hade omt innan behandlingen och vilken jäkla träningsvärk jag fick efteråt. Knappt jg fick skorna att sitta fast på fötterna eller tröjan på mig...
Men nu är jag bara en smula öm och det är inget som linement inte kan rå på, fast jag lär vara redigt öm imorgon.