Visst är det skönt när solen är framme och lyser upp allt, det glimmar och blänker i snön. 

Den senaste tiden har allt gått i ett, full rulle och stress över det... Stundtals har det varit stressigt och tjaffs på jobbet, folk som bara gnäller och inte kan sköta sitt eget. 

Tänk om det ändå kunde bli mer vår, så man slipper kylan och risken att dö så fort man kliver ut genom dörren. 

2 veckor har gått sedan jag lyckades med konststycket, att ramla och slå i samma knä på mindre ett dygn.

Uppenbarligen har jag talang för att ramla eller vurpa, helt utan anledning och ändå inte slå ihjäl mig. Har fortfarande ett väldigt fint vänster knä, som skiftar i allt från mörklila till något gulaktikt.

Under alla år som jag har halkat och slagit mig fördärvad under vinterhalvåret, så är nog den här säsongen den värsta.
Får vara glad över att jag fortfarande står på benen och lyckats vara på jobbet som jag ska, trots den senaste tidens ömma knä.

Vintern har verkligen kommit och det mes besked, men den här förbannade kylan hade jag gärna varit utan. Har inga problem med minusgrader och snö på marken, om det inte vore för den jobbiga vinden.

Idag hade jag verkligen inte lust att gå upp ur sängen och ge mig av till jobbet, fick ta mig i nacken och ge mig av till bussen. Med riktigt bra skor på fötterna och tjock jacka, gick det trots vinden att komma iväg. Fick även bli extra tröja på jobbet, för att slippa frysa när jag ska gå mellan husen och städa.
Som tur är så lyser solen, samtidigt som det faller snö...

Har blivit en sådan där dag där jag gör lite av varje på jobbet, hjälpte kollegan med att städa och slänga skräp.
Samlat ihop städvagnarna, som funnits i olika förråd på området och slängt lite skräp.
Uppenbarligen har jag blivit gruppens allt i allo, då jag är den som har koll på vilka saker som finns i vilket förråd. Samt att jag är den som lämnar in beställningar till chefen, om saker som behövs för att vi ska kunna göra vårt jobb.
Finns alltid något att göra, om man inte orkar rulla tummarna.

Rena rama djungel att hitta en ny mobiltelefon, å vilka jävla hutlösa priser sedan...
Ibland måste man ha tur, speciellt när man ska hitta en ny mobiltelefon och inte har massa pengar. Som tur är för mig, så finns ju Google och där kan man hitta det mesta. Började surfa runt och kolla butikerna som finns i Borås, om de
Eftersom min förra mobil krånglat allt mer och varit allmänt seg, levt sitt eget liv och en eftermiddag krävdes det 3 omstarter på mindre än 15 minuter.

Fick bli att åka till Elgiganten i Knalleland, för att förhoppningsvis hitta en ny mobil. Som tur var för mig att jag åkte som jag gjorde, då det var sista exemplaret av Nokia C32 som fanns inne. 

Då var de första 2 vurpurna avklarade och det på lika många dagar. Först blir det vurpa hemma på parkeringen, pga isfläckar och inget grus...

Nästa vurpa sker under arbetstid, fråga mig inte hur jag lyckas med det. Inne på en resturang, i lugnt tempo skulle jag gixa med något och utan förvarning är jag på golvet. 

Jävligt ont i vänster armbåge och knä, så jäkla roligt att öyckas med vurpa 2 och landa på samma knä. 

Jag blev glad över att få ett kort med en julhälsning, och det bästa var ändå att man fick välja sig en egen julklapp.
Julklappen fick man välja ut på nätet, kanske inte de roligaste saker. Fast vad gör det? Jag uppskattar gesten, speciellt då jag vet att många inte får någon julklapp av sina arbetsgivare.

Förstår inte vad det är för fel på folk, som inte kan uppskatta en sådan här sak. Det muttrades på morgonen i lunchrummet, över den så kallade julklapen. Sa till kollegorna att de som jobbar på sjukhuset inte skulle få någon julklapp över huvud taget.
Plus att vi får gå på julbord nästa vecka, frivilligt så klart.

Vem har lust att städa hemma? Inte jag för att vara ärlig, men idag tog jag mig själv i kragen och satte igång.
Det blev att hämta trasa och hink med vatten, så jag åtminstone kunde få mitt rum lite städat åtminstone.