Snacka om att tiden springer ifrån mig, inte konstigt att jag är förvirrad jämt å ständigt. Får för mig att jag har bloggat, men så har jag inte gjort det och suck alltså... Blir så jäkla trött på mig själv mellan varven, bara dra några djupa andetag och börja om på nytt.
Nästan mitten av april och det snöar, så kul med snö alltså. Ganska trevligt med snö, så länge jag inte behöver vara ute.

Förhoppningsvis ligger inte snön kvar till imorgon, men det är bättre med snöfall än ösregn när jag ska hem från bussen.
Jo, det har varit väldigt mycket som snurrat i huvudet den sista tiden och äntligen kanske det kan lugna ner sig lite.

Siste mars var jag på sjukhuset (Öron-, näsa-, och halsmott.) för att kolla upp min hörsel ordentligt. Fick träffa en trevlig kvinna som tog mig igenom undersökningarna och det gick hur smidigt som helst.
Öronen fick sig en redig omgång med både låga och höga ljud, samt med störande bakgrundsbrus kollades hur jag faktiskt hörde.
Det visade sig att jag hade nedsatt hörsel, vilket jag redan kände till. Men nyheterna var att jag hörde lite sämre på det ena örat än det andra och mest chockerande, jag är ljudöverkänslig. Det var inga stora nyheter som jag fick, men det var ändå skönt att få detta svart på vitt som jag redan visste. 

Audionomen som genomförde undersökningarna på mig, skulle lämna över resultatet till läkaren och nu får jag se om läkaren hör av sig eller inte. Skönt är det trots allt att veta vad som var problemen med mina öron, nu återstår att se vad att göra näst. 

Jag vet inte vad det var som hände, men av någon anledning blev bussföraren som körde bussen mot Alingsås knepig.
Alltså min uppfattning av situationen vill säga.

Att man av misstag trycker på Stopp knappen vid fel hållplats kan hända vem som helst, men idag hände det uppenbarligen inte av misstag.
Första hållplatsen var Ryssbyhöjd, bussen stannar och ingen kliver av. Föraren blir redigt sur av ingnting...
Hållplatsen Götsered fjäll trycker någon åter igen på Stopp knappen, ser att föraren kollar bakåt i bussen men fortsätter köra och släcker Stannar skylten.

Nästa hållplats är min och jag trycker först när hållplatsen är ganska nära, men föraren är sjukt snabb på att släcka Stannar skylten. Försöker trycka på Stopp knappen flera gånger utan att lyckas, står i mittgången och till sist får jag ropa på föraren "Ursäkta föraren." Detta för att få förarens uppmärksam på att jag faktiskt vill gå av, men blev lite sur över att föraren uppenbarligen trodde att jag tryckte på Stopp knappen för skojs skull. Uppenbarligen hade föraren en riktigt dålig dag, men det ska inte gå ut över mig som betalande passagerare.

Kontaktade Västtrafiks kundtjänst angående detta, bara för att lyfta problematiken som kan uppstå under en resa som denna. Där lovade man att lämna vidare ärendet till bolaget som kör just den turen och det får jag vara nöjd med, för alla äR vi människor och alla kan göra fel. 

Som tur är påsken här och med det flera dagar ledigt, vilket just nu känns otroligt skönt efter allt som varit dn senaste tiden.
Jag ska försöka varva ner ordentligt, få ordning på tankarna som har rally och bara vara mellan varven.
Infrskaffade mig 2 #sjalr och lyktan ska jag ge till min syster i födelsedagspressent, kan göra massa fynd när man jobbar med second hand.

Önskar er alla en trevlig påsk, ta hand om er och era nära. 

Det är tur att påskhelgen närmar sig, med 4 dagars ledighet.
För just nu känns min hjärna som mjukglass och jag har defenitivt inte koll på något, speciellt inte vad det är för dagar.

Började veckan med besök hos naprapaten, som hjälpte mig få ordning på en väldigt jobbig nacke.

Jag vet inte om jag skulle vilja uppleva Sverige och Stockholms området, som Jens Lapidus beskriver det i sin nya bok...
Men den griper tag i en direkt.

Jag har hittat min nya

Ibland kan man verkligen fundera på vad handläggare på olika myndigheter har innan för pannbenet, inte mycket visste jag redan sedan tidigare.
I torsdags hade jag telefonmöte med handläggarna för både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, jag var lite nervös innan samtalet kom igång. Fast jag hade inget att vara nervös över och när väl samtalet kom igång, var det inga som helst problem tills jag fick en fråga av handläggaren från Försäkringskassan:

"Hur kommer det sig att du gick från 22,5 timme till 20 timmar?"

Ärligt talat visste jag inte hur jag skulle reagera på den här frågan, men jag förklarad så gott som jag kunde. Nämligen att jag gick från ett stillasittande jobb, till ett jobb där jag står upp i princip hela förmiddagen och håller på med olika saker hela tiden. 

Efter att jag avslutat samtalet som tog drygt 15 minuter för min del, började jag fundera...

Är ens frågan nödvändig? I vilket parallet universum lever människan i?

Kan verkligen inte vara lätt att vara handläggare på Försäkringskassan, då de inte alltid verkar ha kunskap om hur olika verksamheter fungerar eller ser ut. 

Men som tur är så gick mötet väldigt bra trots allt, sedan jag började arbetsträna hösten 2019 så har jag gjort det genom Samverkan mellan Arbetsträningen och Försäkringskassan. Det har förlängts fram till nu pga Coronan, men i och med att jag är trygg på både Erikshjälpen och i det faktum att jag klarar mina 20 timmar i veckan. Valde jag i och med torsdagens uppföljningsmöte avsluta Samverkans delen, vilket framåt innebär att det bara är Arbetsförmedlingen som deltar i min arbetsträning. Plus att jag slipper mängder av uppföljningsmöten framåt, samt att jag fick besked om att jag blir kvar på Erikshjälpen åtminstone 7 månader till. Det vill säga att allt funkar som det ska och inga oväntade saker ibräddar efter hand.