Det är väl inget nytt att få besked eller beslut från olika myndigheter eller tjänstemän, brukar ta tid.
Jag har sedan ett par månader sedan kontakt med Försörjningsenheten i Borås Stad, pga att jag inte får min ekonomi att gå ihop som ni kanske förstår.
Har en socialsekreterare som har hand om mitt ärende och jag börjar sakta men säkert undra vad det är för fel på människan. Uppenbarligen kan personen inte utföra sitt jobb ordentligt eller så är man bara jävligt lat, eller så är det något annat... Hur som helst så fick jag löfte om att få beslut senast i slutet av månaden, vilket är idag och beslutet skulle gälla om jag får ekonomisk hjälp eller ej för juli månad.

Funderar på om jag över huvud taget kommer få någon hjälp, kanske vore det bättre om jag gick och satte mig på Stora Torget och började tigga ihop till mitt uppehälle istället. För en sak är säker och det är socialsekreteraren jag haft kontakt med, inte gör ett skit för att hjälpa mig, istället mailar han om att jag behöver inkomma med flera uppgifter, fler kontoutdrag från banken och det vore bra om det går att fixa närvaro rapportering från min arbetsplats. För att socialsekreteraren ska slippa ringa Arbetsförmedlingen. 

Jag är helt okej med att de som jobbar med försörjningsstöd är noga med allt, men jag börjar undra när jag ska inkomma med samma uppgifter flera gånger om. Måste svara på samma frågor tusen gånger om, för att socialmänniskan inte kommer ihåg något eller kan notera saker på rätt ställe. 

Men det värsta var ändå trots allt under samtalet igår, som drog ut på tok för länge. Först var det massa frågor om vad jag gjort och när genom livet, men när människan frågor om jag använt droger eller missbrukat förutom mina mediciner började jag bli förbannad. Jag köper att de måste ställa olika frågor, men bara för att jag har psykiska problem och medicinerar för detta. Är det = med att jag använder droger?

Och det var ändå inte det värsta, sedan började människan ifråga sätta om vem som var folkbokförd på min adress... Som sakT så börjar det här bli väldigt frustrerande och jag vet i sjuttons vart det här ska sluta.

Det krävs inte mycket för att göra mig glad, igår fick jag ett väldigt fint vykort med posten.

Det är ett under att jag fortfarande står på benen och känner mig hyfsat nere i varv, för den här veckan har varit både bra och dålig.
Just nu är det definitivt bra och det är bara att långhelg är på gång, vilket är väldigt skönt.
Under veckan har jag haft många stunder på jobbet, där jag bara konstaterat att lagret är för litet och att de hyllmetrar jag kan använda för kläder är för få. Men någon timme senare eller morgonen efter, förvånas jag över att det faktiskt gick att få plats med väldigt mycket kläder på något sätt. Kollegan och jag verkar kunna trolla med knäna vissa dagar, sedan har jag de kollegor som och plockar kunders beställningar vilket också skapar mer utrymme.

Det är så jäkla frustrerande att vara i kontakt med försörjningsenheten i Borås Stad, för det går så jäkla långsamt.
Jag vet inte hur försörjningsenheten i Borås Stad jobbar, men uppenbarligen är de som jobbar där mer prioriterad än personer som mig. En person som ber om ekonomiskt hjälp för att klara min försörjning, som kämpat i flera år med min ekonomi och försöka få ordning på min ekonomi. Och som äntligen börjar få ordning på ekonomin, som vill göra rätt för sig och betala bort de skulder jag skaffat mig en gång i tiden. Har jag inte rätt att få hjälp och få det i rätt tid i månaden, så att jag slipper få mer problem med försent betalda räkningar m.m?

Fast trot allt som stundtals är frustrerande och får mig fundersam, så finns det ändå vissa bra saker med mitt liv.
Jag fick här om veckan brev hem från Kronofogden och de som jobbar med skuldsaneringar, man har beslutat att inleda skuldsanering för mig och nu håller jag tummarna för att borgenärerna går med på en avbetalningsplan för mig. 

Så oavsett vad som händer för övrigt i mitt liv, så är det åtminstone någonting som äntligen börjar gå åt rätt håll för mig. 

Snurrig och halvt glömsk är jag mellan varven, stundtals känns det som om jag påbörjar massa saker. Men sedan glömmer jag bort saker, så blir deinte avslutat eller vad man ska säga.
Kanske har den senaste tidens värme påverkat mig, fast det kan lika gärna vara stress.
Hur som helst så sökte jag 2 veckors ledigt i månadskiftet augusti/september, bad min arbetsledare kolla med handläggaren på Arbetsförmedlingen om denna fått min ansökan. Fick samma dag positivt besked om att ledigheten skulle beviljas och att beslut skulle skickas hem, men det tror jag verkligen först på när besked kommer med posten.

Det är tur för mig att det finns böcker här i världen, som kan hjälpa mig att slappna av eller slippa ha jobbigt långtråkigt.

Trots att det bara är onsdag eftermiddag, så känns det som om att den här veckan har hållt på i en evighet och lite till.

Igår vet jag inte riktigt vad det tog åt mig, men det blev bara för mycket och en person fick sina potatisar ordentligt heta.
Vuxna människor som beter sig som en snorunge, tror att världen kretsar kring denne och enbart denne.
Det har daltats, tyckts synd om och ingen har sagt ifrån ordentligt om att det får vara nog. Vi är på en arbetsplats, där alla har olika bakgrunder och orsaker till att vi är där. Men en person som mår dåligt och inte vet hur man beter sig bland folk, ska inte få förstöra för resten av oss.
Det är verkligen märkligt, folk tår runt och diskuterar saker och ting. Det pratas fram och tillbaka om vad som ska göras, sedan händer det ingenting och det stör mig något fruktansvärt mycket. Varför vågar ingen säga ifrån eller ta en jobbig diskussion? Jag må vara obekväm och väldigt jobbig, men tänker jag fortsätta vara och jag kommer fortsätta våga säga vad jag har att säga. Man får hata mig, man får älska mig och allt där emellan, men snacka inte skit bakom min rygg för då får man höra. Jag är brutalt ärlig, stolt över att våga säga ifrån och jag tänker inremändebeslag på det.

Efter mycket om och men samt mitt så kallade utbrott, så blev det helt plötsligt en annan stämning och atsmofär till idag på jobbet. Och det känns riktigt bra att äntligen vädrat det som många kanske tänkt och grubblat över, men inte vågat säga något om.

Var även en vända på vårdcentralen med min höger hand, för att träffa läkaren pga av att det sedan en tid börjat växa en knöl eller knuta. Träffade min vanliga läkare som efter en ordentlig undersökning, tyckte jag skulle avvakta i ytterligare 6 veckor och fortsätta med övningarna jag fått från arbetsterapeuten samt värktabletter.

Det kändes så där att behöva avvakta i ytterligare några veckor, utan några direkta åtgärder. Jag kontaktade vårdcentralen pga av att jag har ont pga knölen och att jag har viss begränsad rörlighet i handleden, men läkaren gjorde sin bedömning och den får jag acceptera. 

Valde ändå att skicka en Egenremiss till ortopedi mottagning på sjukhuset, för att förhoppningsvis få hjälp av dem istället. Väntar på att en läkare ska göra en bedömning av min remiss och nu får jag invänta den, förhoppningsvis blir det positiva besked från sjukhuset.  

Fått veta att knölen jag har är en Ganglion, vätskefyllda utbuktning och ofarlig.

Vilken seg vecka det har varit, har jag inte haft ont i händerna, så har det varit trötta fötter eller väldigt mycket kläder som ska få plats på lagret.

Så skönt att det äntlign är fredag kväll och helgen är så nära, inte behöva gå upp tidigt eller fundera på hur jag ska fixa undan med mängder av kläder in i hyllorna.
Har gjort min 2:a vecka med arbetstid på 22 timmar, känns än så länge riktigt bra och jag har inte märkt av några konstigheter. Det blir att fortsätta mina 22 timmar 1-2 veckor till, innan det är dags att öka arbetstiden ytterligare.
Plus att jag själv haft ansvaret för lagerläggningen av kläder, nästan hela veckan och inga större katastrofer har inträffat. Förutom att 2 lådor hamnade på fel ställen, råkade lägga fel låda i fel sektion. Men vad sjuttons, alla kan göra fel och så även jag. Tur att jag har kollegor som upptäcker saker och rättar till dem, så att övrig personal kanske kan hitta till rätt låda på rätt ställe. 

Fick idag besked från Kronofogden om att man kommer gå vidare med skuldsaneringen för mig, vilket var riktigt bra besked. Nu är det bara hålla tummarna att handläggaren kommer fram till något bra beslut och att det går igenom på alla ställen. 

Som sagt så har det varit mycket den senaste tiden, och som om inte det räcker så har jag en hand som krånglar rejält. 
Eksemen krånglar utav tusan och gör stundtals riktigt ont, men det värsta är ändå knölen som växer vid handleden. Eksemen som kliar kan jag överleva med hjälp av olika salvor, fast när det gäller knölen på handleden blir det att vänta ett tag till. Får fortsätta med övningar för handleden och värktabletter, till det är dags att träffa läkaren på vårdcentralen igen. Läkaren på Ortopedmottagningen ville att jag skulle tillbaka till vårdcentralen för en klinisk bedömning och röntgen, för att efter det skickas en remiss till Ortopeden igen för ny bedömning. 

Livet ska inte vara lätt alla gånger, men jag lever och är ganska nöjd med mitt liv.

Rabarberbaj med knäckigt täcke är aldrig fel på en lördag, man behöver inte ens en ordntlig anledning till det.

Det finns uppenbarligen hur många olika stegräknare som helst, som man kan ladda ner till sin mobil. Sedan finns det säkert andra prylar som kan hålla reda på saker åt en, som steg, puls osv...
Men jag har använt mig av appen Pedometer i flera år, eller i något år åtminstone och är riktigt nöjd med den. Har i veckan tagit mig så långt som genom hela Sahara öknen och nästa mår, det blir att ta mig till jordens mitt. Väl där i antal steg och kilometrar,får jag fundera på att byta app eller inte men det får vara till ett senare tillfälle. 

Vilken jäkla lång vecka det har varit, stundtals var det som om dagarna aldrig skulle ta slut och helgen komma.
Äntligen fredag kväll och ännu en vecka går mot sitt slut, nu håller jag tummarna för att helgen ska bli extra lång.

God natoch ta hand om er!