Trots en jäkla förkylning med irriterande hosta, snorrande och en skrovlig whisky liknade röst blev det trots allt att bege sig till jobbet. Kände att jag var tillräckligt pigg för att jobba och hålla igång ett par timmar, även om det var med ett lägre tempo än annars. Sen kunde jag inte låta bli att stanna hemma, för jag ville ha det senaste skvallret om vissa personer efter incidenter i förra veckan se inlägget Judas förrädarrn. Hade inte missat mycket under gårdagen, bortsatt från att folk varit sjuka eller höll på att bli sjuka.
På många sätt var det trots allt skönt att gå till jobbet, då jag fick det sociala med kollegorna och par samtal med en på kontoret. Hade i tisdags pratat med henne om det som inträffade i fredags och berättade att jag skickat ett mail, som hon läst innan jag gick hem. Hon hade idag pratat med en av cheferna på telefon om saken och läst upp mitt mail, vi pratade en stund om detta. Fick veta att jag skött det hela bra och även att det framöver skulle komma att göras en del samtal, vet inte hur man bestämmer sig för att lägga upp det hela och jag frågade inte heller. Men det sköna i allt detta är att jag har fått väldigt mycket stöd av personal på kontoret och även av några kollegor, samt att jag har en känsla av att allt detta kommer att lösa sig på något sätt. Hur det kommer att lösa sig kan jag bara spekulera i, och det ska jag inte göra här på bloggen just nu. En sak är säker och det är att jag åtminstone är säkert kvar på Stiftelsen Vitryssland, när den här stormen bedarrar.
Hur som helst och trots allt som pågår både med mig rent fysiskt, men också på jobbet med vissa hemska människor. Var det skönt att komma iväg idag till jobbet och packa kläder, även om jag inte orkade speciellt mycket fick jag ändå gjort en hel del. Bra samtal hade jag med för den delen med kollegor, plus att jag slapp vara hemma när mamma var igång med dammsugaren.