Söndag kväll, nästan dags å sova.
Trodde jag, kom just på att jag inte bloggat på en evighets evighet. Den senaste tiden har det varit så mycket, suck, omkring mig och i mitt huvud, men äntligen börjar allt bli som vanligt igen. Uppenbarligen har jag haft en smärre svacka, man kan rent av kalla det en lättare depression om så vill. Jag om någon borde känna igen tecknen på en depression, då jag under ett par års tid led av en djup och ordentlig depression. 

Hur som helst så börjar saker och ting klarna för mig, jag känner mig mer som mig själv igen och det är alltid en bra känsla. Som sagt har det varit mycket på jobbet, folk som slutat, nytt folk börjat och en gammal kollega ska inom den närmaste tiden börja igen. På gott och ont, blir intressant å se hur det kommer att gå med den saken.

Har en tid funderat på att be chefen om att få andra arbetsuppgifter, då det stundtals känns som att jag är den enda som jobbar. Men efter noggrant övervägande har jag kommit fram till att jag inte kommer att överge mitt skepp av skor, då jag har en bra plats att arbeta på mitt i lokalen och för att skoansvaret ger mig frihet att lägga upp mitt arbete mer än övriga uppgifter skulle göra.

Finns de som bara sitter och rullar tummarna, trots att det finns hur mycket som helst att göra. Någon eller några gör bara det som man anser är roligt, och påstår att vissa saker inte ingår i dennes arbetsuppgifter. Suck, sedan finns det de som kommer och går precis hur de själva vill och behagar. Verkar som vissa personer får göra bäst de själva vill, men jag vet inte vad som pågår inne på kontoret så kanske finns det saker som är i görningen.