Jag vill önska er alla där ute en väldigt trevlig och glad midsommar, förhoppningsvis utan regn.
För er som ska ut på vägarna, vill jag skicka med en uppmaning... Ta det lugnt i trafiken och stressa inte, bättre att komma fram för sent än inte alls.

Som vanligt är jag ute i god tid och nu sitter jag här, i ett av vårdcebtralens väntrum ocv väntar på att få träffa läkaren.
Ska kolla upp min höger hand, som de senaste 3,5 veckorna har krånglat och gjort väldigt ont. Har även varit i kontakt med rådgivningen här på vårdcentralen, men trots råden jag fick ang värktabletter har inte handen blivit något bättre. Snarare värre och igår funderade jag på att linda in handen för stöd, men suck vad glömsk jag kan vara. Jaja det är bara bita ihop och kämpa på, men ack sådan tur att jag bokade denna tid i måndags med tanken på att smärtan bara blir värre.
Återstår att se vad läkaren komma fram till gällande handen, oavsett vad som är fel eller inte fel är det ändå bra att kolla upp sådana här saker. Kan ju bara konstatera att det inte är jätteroligt att gå med långvarig smärta, ibland får man helt enkelt ta sig själv i kragen och gå till läkaren. Jag är i vilket fall som helst glad att det räcker med besök här hos vårdcentralen till en början, istället för att behöva åka till akuten där det kan vara väldigt långa väntetider.

Detta är verkligen mysko och hände mig för ett par timmar sedan, medan jag var i köket och fixade med maten.
En svart man påstår sig vara från Afrika ville sälja tavlor, vi pratade fram och tillbaka om jag var med i kyrkan eller trodde på gud.
Han var väldiht artig men när jag ärligt sa att jag inte hade kontanter hemma (vem har det nu för tiden), blev han tvärsur och snabbt vände han på klacken. Verkade även ha kollat in hos grannarna, för när han kommer tillbaka är jag ute på verandan och funderar på hur sjuttons han tänkte när han parkerade bilen. Den stod nästan i diket på grannens tomt, som bor tvärs över vägen från mitt hus så att säga. Han märker att jag är ute på verandan och håller på med telefonen, då jag skriver om det inträffade på min Facebooksida. Precis efter han upptäckte mig på verandan, blänger han väldigt argt på mig flera gånger medans han sätter sig i bilen och det verkar som han funderar på något.
Det var ju inte som att jag höll på att ringa polisen eller något sådant, fast så här i efterhand är det lätt att efterklok. Jag borde ha gått ut och fotat bilen, sedan skulle jag försökt få en bild även av honom... Men men, nu är ju inte så fallet och framöver kommer jag vara extra observant mot både bilar och människor som rör sig efter vägen här jag bor.

I exakt 1 månad idag har jag haft min nuvarande anställning, OSA (offentligt skyddad anställning) och i drygt 2 månader har min arbetsuppgift varit att packa skor.
Kan inte annat än att säga att jag trivs med mitt jobb på Stiftelsen Vitryssland, och ännu bättre trivs jag med att just att packa skor. För inget par skor är den andra lik och det är i jämförelse med att vika och packa kläder.
Hur mycket skor mina kollegor än har hittat åt mig att packa så har det aldrig varit något problem, inte ens mardrömmar.
Tills för 1,5 vecka sedan, ett par nätter i rad med någon natts uppehåll har jag haft knepiga och mardrömslika drömmar om jobbet och skorna. I ena drömmen har jag härjat runt för att det enbart kommer in stövlar, pjäxor och rollerblads, samt att grabbarna ska ta in samtliga skor som finns på återvinningsstationerna. Skulle st krävas att de skiter i att ta med kläder in, får de hanne mig akita i att ta med kläder. I en annan dröm flög det skor över hela lokalen och jag var fly förbannd på alla som kom för nära, de skulle sköta sitt och inte vara i vägen för mig när jag bär tunga sko lådor. I den sista drömmen som faktiskt utspelar sig på jobbet står jag och två kollegor vid min vagn pratandes och skojar med varandra, helt plötsligt säger en av kollegorna något och det resulterar i en rejäl örfil. Fråga mig inte varför jag haft dessa knepiga drömmar eller hur det kommer sig, men på ett ungefär har jag nu beskrivit mina typ konstiga mardrömmar. Sedan hade jag en dröm att jag befann mig på akuten av någon anledning, ambulansen hade hämtat mig på jobbet och jag härjade runt bland personalen. Jag var nog en väldigt jobbig patient, för läkaren fick höra både det ena och de andra. Till varje pris skulle jag upp och gå runt på akuten, samt gå ut för att ta luft, detta trots att jag var hög på smärtlindring och absolut inte kunde stå på benen pga smärta.

Liv eller död är en vädligt spännande bok, där man får följa en man på hans resa efter att ha rymt från fängelset. Natten innan han ska friges, men varför gör han det?
Spännande och boken fångade mig redan på första sidan.

Allvarligt Västtrafik, nu har jag fått nog av ett gäng av era busschaufförer...

Antingen sitter de och fipplar med telefonerna vid varenda hållplats, eller så släpper de av passagerare på de hållplatser där endast påstigning ska ske. Skärpning Västtrafik!

Har lämnat in klagomål kring denna händelse, samt varje annan händelse som jag finner olämplig.