I exakt 1 månad idag har jag haft min nuvarande anställning, OSA (offentligt skyddad anställning) och i drygt 2 månader har min arbetsuppgift varit att packa skor.
Kan inte annat än att säga att jag trivs med mitt jobb på Stiftelsen Vitryssland, och ännu bättre trivs jag med att just att packa skor. För inget par skor är den andra lik och det är i jämförelse med att vika och packa kläder.
Hur mycket skor mina kollegor än har hittat åt mig att packa så har det aldrig varit något problem, inte ens mardrömmar.
Tills för 1,5 vecka sedan, ett par nätter i rad med någon natts uppehåll har jag haft knepiga och mardrömslika drömmar om jobbet och skorna. I ena drömmen har jag härjat runt för att det enbart kommer in stövlar, pjäxor och rollerblads, samt att grabbarna ska ta in samtliga skor som finns på återvinningsstationerna. Skulle st krävas att de skiter i att ta med kläder in, får de hanne mig akita i att ta med kläder. I en annan dröm flög det skor över hela lokalen och jag var fly förbannd på alla som kom för nära, de skulle sköta sitt och inte vara i vägen för mig när jag bär tunga sko lådor. I den sista drömmen som faktiskt utspelar sig på jobbet står jag och två kollegor vid min vagn pratandes och skojar med varandra, helt plötsligt säger en av kollegorna något och det resulterar i en rejäl örfil. Fråga mig inte varför jag haft dessa knepiga drömmar eller hur det kommer sig, men på ett ungefär har jag nu beskrivit mina typ konstiga mardrömmar. Sedan hade jag en dröm att jag befann mig på akuten av någon anledning, ambulansen hade hämtat mig på jobbet och jag härjade runt bland personalen. Jag var nog en väldigt jobbig patient, för läkaren fick höra både det ena och de andra. Till varje pris skulle jag upp och gå runt på akuten, samt gå ut för att ta luft, detta trots att jag var hög på smärtlindring och absolut inte kunde stå på benen pga smärta.