Just nu ser jag fram emot våren och det varmare vädret, som kommer med våren och sommaren. Fast vad finns det att klaga över, så länge det inte är metervis med snö och halvt omöjligt att ta sig fram samt tiotalet minusgrader.
Idag är just en riktigt ruskig och tråkig dag, som helst ägnas i sängen men så blev det inte för min del. Jag bestämde mig för att trotsa rusket utomhus, bege mig till stan och hämta ett paket. När jag ändå var i stan fick det även bli en sväng till centrum och ett besök på Café Viskan, nu när jag sitter här i sällskap av mina prylar och gott att drick till är jag glad över att jag trots allt kom iväg. För ibland behöver jag en dag då jag bara tänker på mig själv och inte bryr mig om vardagens alla måsten, plus att jag just nu håller på med en väldigt spännande bok.

För stunden håller jag på och läser Kolbarnet, som är skriven av Monica Kristensen och syns på bilden nedan. Handlingen i boken utspelar sig på Svalbard och ger verkligen en inblick i hur det är att bo på en stor ö, långt norrut där det är mörkt stor del av året. Ju längre jag har kommit i boken och dess handlingen, desto mer sugen är jag på att någon gång få besöka Svalbard och uppleva allt vad detta ställe har att erbjuda en turist som mig. 

Den senaste tiden har mitt mående inte varit på topp, men jag försöker bita ihop och kämpar vidare med de vardagliga sakerna. För nästan varje dag finns det ändå något som jag kan vara nöjd med, om inte annat så för att jag kom upp ur sängen och iväg till jobbet eller bara för att jag än en dag kommit upp ur sängen och tagit mig igenom dagen.
Som sagt så har jag inte mått speciellt bra den senaste tiden, vilket har satt sina spår på mitt bloggande. Jag har inte känt mig inspirerad, inte haft orken att skriva om saker och ting som jag faktiskt vill skriva om. Äntligen har jag kommit på vad som "drabbats" av eller hur jag ska uttrycka mig, för mig är det ganska uppenbart jag åkt på en depression eller kanske är jag bara djupt utmattad. Hur som helst och oavsett vad jag nu har åkt på, så är det skönt att jag kunnat sätta fingret på vad som varit på gång i min kropp en längre tid.
Och då jag haft depressioner och djupa sådana, så känner jag igen hur jag mår just nu i jämförelse med hur det var med tidigare depressioner. Jag får helt enkelt vara glad över att denna episod med dåligt mående, inte alls är lika djup eller allvarlig som tidigare tillfällen när jag mått dåligt.

Å ena sidan som är det jobbigt att må dåligt och ha ångest, så är det den här gången ganska skönt att jag snabbt kommit på vad det som är fel. Nu är det bara för mig att bita ihop och försöka blicka framåt, för jag tänker inte ge upp.