Idag är en sådan där dag då jag helst av allt hade varit kvar i sängen och inte behövt göra någonting alls, men dessa dagar är sällsynta. Istället var det bara att komma upp och ge sig ut i friska luften, för det sägs vara bra med frisk luft och en promenad.
Promenader och frisk luft i all ära, men nu är jag extremt trött på kylan, halkan och allt som hör vintern till. Problemet är att vintern precis har börjat och våren lär ju inte komma innan någon gång i mars eller april... Så det blir att bita ihop och försöka kämpa sig vidare, oavsett vad. Får helt enkelt hoppas på att mitt usla humör släpper inom kort, för just nu är allt bara så jäkla grått och dystert.
Suck, att bara tänka så gör ju inte saker och ting något bättre utan snarare till det sämre. Livet är bra roligt, för helt plötsligt när jag tänker mer positiva tankar och tänker på sådant som är positivt så känns allt så mycket bättre. Tänk vad en liten tanke kan påverka mig som människa.

Oavsett vad jag önskat att den här dagen skulle ha varit, så är jag ändå glad över att jag kom upp ur sängen och kom ut på en promenad. För utan det så hade jag inte tagit mig in till stan och Café Viskan, här har jag nu suttit ett tag och bara varit.
I vanlig ordning sitter jag i mitt vanliga hörn, läser, spelar Candy Crush Saga, bloggar och filosoferar över livet i största allmänhet. Det har blivit som ett litet kontor för mig vid detta bord, för ibland blir jag så inspirerad och full av energi när jag suttit här ett tag.
Katastrof i huvudet på mig, för jag har så mycket jag skulle vilja blogga om. Men jag vet inte i vilken ordning jag ska ta det, eller ens om vissa saker är något att skriva om.
Igår eftermiddag ringde min gamla kontaktperson från psykiatrin och ville boka en tid för samtal med mig, vilket kändes riktigt bra.
Trodde det skulle ta längre tid innan jag hörde något från psykiatrin, då läkaren på vårdcentralen skickade en remiss till dem i början av förra veckan. Som tur är så behövde jag inte vänta alls lång tid, jag bokade in ett beaök uppe på psyk nästa tisdag förmiddag. Då jag ändå inte hade några större planer för kommande vecka och helt ärligt, så ser jag fram emot att genomföra detta besök. Förhoppningsvis kan psykiatrin hjälpa mig mer än vad vårdcentralen kan göra, nästa vecka får jag veta mer om vad som komma skall och vad som sedan kommer hända framöver. 

Avslutningsvis vill jag ge er alla ett boktips, Jakthundarna. Handlar om polisen, försvunna flickor och felaktigt hanterad bevis, samt att försöka lägga skulden på någon annan.