Var och varannan dag tänker jag på bloggen, samtidigt som det känns att jag inte har någonting att berätta om. Just nu är det bara så att det inte händer speciellt mycket i mitt liv, enligt mig så att säga.
För det mesta är jag bara hemma, pysslar med sådant som behöver fixas med ex disk, tvätt mm. Kanske inte det roligaste livet, men det är synd att klaga då jag åtminstone kan välja när jag vill ut och inte. Jag bestämmer själv när det är dags för en vända till stan, Cafe Viskan eller biblioteket.
Plus att jag går i behandling på min psykmottagnin, och de senaste dagarna har jag allt mer funderat kring den hät gruppbehandlingen. Saken är att jag har funderat på om jag ska fortsätta vara med i gruppen eller inte, och det är flera saker som fått mig att fundera.
Första är att det inte känns som att jag inte passar in i gruppen eller att gruppen inte passar mig, är det ens än logisk tanke?
Andra är att vid några enstaka stunder så känns det som att inte alla verkligen inte vill vara med i gruppen, de kommer bara för att de måste eller liknande. Dessa funderingar är verkligen störande, å andra sidan är de saker som jag faktiskt kan jobba vidare med i gruppen.

Nu när det vär är på pränt känns det redan mycket bättre, kanske är det så att jag ska vara den deltagren som är på en helt annann plats än de andra deltagarna.För de andra påminner mig om vart jag har varit och vad jag kämpat mig igenom, samtidigt kanske jag kan visa dem att man måste fortsätta kämpa.