Jag har inga ord som beskriver vissa av dagens händelser, men jag är åtminstone stolt över mig själv.

Den här veckan har det varit dåligt med jobb inne för min arbetsgrupp, containrar har kommit på fel dagar eller väldigt sent på dagen.
I måndags satt jag mellan 7.45-11.00, rätt upp och ner utan något att göra. Medan idag skulle jag plötsligt iväg till Drem (lagerjobb), helt plötsligt och från ingenstans. 
Blev riktigt sur och förbannad, sa till arbetsledaren att "Ursäkta, de kan inte bara omplacera mig hur som helst" m.m utan att vara arg mot honom.

Tänkte att vill man skicka iväg mig hur som helst och utan förvarning, får man ta den diskussionen med mig personligen.
Har sagt till om att jag vill ha lite förvarning, om sådana här saker som att byta arbetsplats för att jag ska slippa massa ångest, panikattacker osv. Men det verkar inte ha gått fram ordentligt till berörd chef, så jag parkerade mig i matsalen och tog lång frukost.
Strax före 10 var jag ensam kvar, då grabbarna var iväg på annat och jag bestämde mig att att gå hem. Kunde gå precis hur som helst, men jag gjorde det som jag tyckte var bäst för mig själv och för att markera att jag inte kan slängas runt hur som helst.
Självklart kan jag tänka mig att jobba på andra ställen också, om det är dåligt med jobb på Prognosgatan (Speed). Enda jag kräver är att få en förvarning på måndagen eller fredagen, om att kommande vecka kan bli så att jag får jobba på andra ställen.

Det jag inte gillade var hur personerna som bestämmer på kontoret, tror att det bara skicka iväg folk hur som helst. Ännu värre är att de på kontoret inte kommunicerar med varandra över huvudtaget, och detta är inte första gången...

Hur som helst så är det onsdag kväll och jag önskar er alla en god natt.

Tänk om jag kunde göra som herr Triniti, sova hela dagarna, äta när jag känner för det och gå ut ibland...

Förvånande så var det inte något större fel på min hand, utan snarare det gamla vanliga. Smärtan och domningarna jag haft på sistone, visade sig vara symtom på att nerverna förbi armbågen vsrit i kläm. Kunde även vara så att ledbanden runt handleden var en aning töjda, riktigt skönt att äntligen veta vad problemet är. 

Så det är bara fortsätta träna handen, använda handledsstödet när jag är på jobbet och hoppas att inga fler problem ska uppstå fram över. 

Jag trodde aldrig att en del av mina besvär med smärtan och domningarna i handen, kunde komma från armbågen. Så nu blir det att komma igång med att träna upp styrkan i handen och använda handledstödet, enbart på jobbet. 

Avslutar med ett boktips.

Efter en längre tids problem med min höger hand, är det äntligen dags att träffa läkaren här på sjukan i Skene.
Blir intressant att se vad läkaren gör för bedömning, får hålla tummarna att oavsett vad problemet är så går det att åtgärda.

Igår blev det att hälsa på i Mantorp, hos syster med familj i det nya huset. Jag fann mig fort tillrätta ute på altanen och satt där större delen av dagen...

Sjuttons gubbar, vad dagarna bara rusar iväg och jag hänger knappt med. Nästan så jag inte vet vilken dag det är mellan varven, här om dagen försökte jag med att vinredan passerat midsommar också...
Japp jag erkänner, det är inte mycket jag inte vet. Har konstaterat att det kan vara farligt att jobba, är nämligen expert på att få stickor i fingrarna och småsår på händerna.

Som tur är så ska jag i nästa vecka ner till Skene lasarett igen, den här gången för att träffa läkaren och få min handled bedömd.
På sistone har handen krånglat som sjuttons, går inte en dag utan värk i handen eller fingrarn. 

Bortsett från att handen krånglar jämt, så har jag även hunnit med att vara på andra arbetsplatser.
I vanliga fall är jag på Prognosgatan, där Speed har sitt stora lager men vid några tillfällen har jag även varit på Företagsgatan 44 (Speed).

Livet är bra komiskt ibland, tyckte jag kände igen läkarens namn... Visade sig att det var samma läkare, som för 4 år sedan opererade min rumpa efter en längre tids problematik. 

Efter lång väntan och mycket funderande, fick jag äntligen tid till Kirurgmottagningen i Skene för att göra en kontroll av viss del av min rumpa.

Så idag var det återigen dags att göra sjukhusbesök och träffa en kirurg, men denna gång nere i Skene pga långa köer.

Jag skickade in en egenremiss i början av året, eftersom jag upptäckt saker som inte kändes riktigt rätt med min bakdel och ville få detta kontrollerat.

Det är fansiken att jag skulle gå och bli dålig igår på jobbet, men vad kan jag göra?
Så det var bara för mig att snällt stanna hemma idag, för att orka med nästa veckas alla strapatser.

Som tur har jag några spännande böcker att läsa och serier finns det mängder att se på med, bara kämpa på och hoppas jag blir bättre till nästa vecka. Vill inte gärna stölla in besöket hos läkaren, nu när jag äntligen har fått en tid för det 

Det känns som att den senaste månaden bara har rusat förbi, nästan så jag inte har hängt med i svängarna.
Jag trivs hur bra som helst med arbetsgruppen jag hamnat i och arbetsuppgifterna är helt okej, bortsett från när jag och mina armar är för korta.
En ynka liten detalj som stundtals, verkar vilja sätta stopp för mig och min väg tillbaka till arbetsmarknaden.

Det är en medarbetare i gruppen, som verkar tro sig vara "guds gåva till mänskligheten" eller något liknande.
Personen är en sådan som ständigt verkar ha bråttom, allt ska gå så jäkla fort att ingen annan hinner blinka. Som tror sig veta mest och bäst om allting, tror sig bestämma och styra.
Värst av allt är trots allt de ständiga kommentarerna och instruktionerna, om vad, hur osv jag ska lyfta lådor, hur pallen ska stå osv. Den här personen är ett riktigt stopskott till idiot om jag ska vara helt ärlig...

Det finns hur många saker som helst, som jag skulle kunna dela med mig av. Plötsligt från ingenstans kom en oerhörd trötthet över mig från ingenstans, jag är så trött på att ingenting verkar förändras.
Fast det var först förra veckan i torsdags, som jag pratade med områdeschefen för min arbetsgrupp om situationen som var med denna person. Och i fredags blev jag så förbannad på idioten, att jag var tvungen att ta en paus och ringa min samordnare på Samhall. Berättade vad som hänt senaste tiden om kommentarer, stressen och att ständigt bli kommenterad. Samordnaren skulle prata med chefen för arbetsgruppen, som sedan skulle ta saken vidare.
Igår blev det att jag skickade ett mail till samordnaren på Samhall, efter att jag fått nog och skällt ut idioten efter noter. Samma sak där, skulle ta det vidare till chefen som fick ta detta vidare.

Just nu känns det som att jag bara har spytt ur mig massa galla över ett stolpskott till idiot, som jag har på min arbetsplats. Vet i sjuttons om jag har gjort allt på rätt sätt och om jag har gjort tilöräckligt, men saknär jag väldigt säker på.
Nämligen att jag tänker inte ta massa skit från en jävlig osäker man på jobnet, som inte har något förstånd eller ens vilja att förstå ordentlig svenska.

Tänk om livet bara kunde flyta på och man aldrig råkade ut för några gupp efter vägen?
Är det meningen att min arbetssituation ska vara sådan här, att jag ska ta ständiga kommentarer om saker och behöva få idiotiska instruktioner från någon som inte fattar att lägga av?
I vilket fall så kan jag inte var ensam om att ha stolpskott och idioter på min arbetsplats, men jag vet att inte ta skit utan att säga ifrån.