Äntligen har jag tid att fixa och greja med mina projekt, som bara samlat damm i garderoben. Nämligen alla färdig stickade sjalar, som jag behövde fästa trådar på och klippa bort ändar.
Plus att jag haft ork över till att städa, ja inte har jag storstädat. Fast det fick bli att damma kvickt och sedan dra fram dammsugaren, eftersom det var allt för länge sedan.
Ibland kanske det är bra att vara hemma, med en axel som krånglar oavsett vad jag har för mig. Medelade bara att jag var hemma med ont i axeln, så ingen skulle undra vart jag var.

Vilken start på veckan, stundtals kändes det som om jag var den enda som jobbade. Kände mig som en trafikpolis, fast utan visselpipa och bilar omkring mig.
Saken blev ju inte bättre av min axel värkte och krånglade i vanlig ordning, men som tur jobbade jag bara fram till lunchen 12.30
Skulle nämligen iväg med min jobbiga axel till fysioterapeten och få denna kollad, visade sig att det var samma problem som tidigare.
Rotator cuff-syndrom som det fint heter, blir intressant å se om sjukgymnastik hjälper med värktabletter.
Som tur har jag en tid hos läkaren på vårdcentralen, på måndag förmiddag. Håller tummarna för att få någon sorts hjälp, men det visar sig på måndag.

Åka till Ullared en fredag eftermiddag direkt efter jobbet, gör man på vinst och förlust.
Som tur var det inte överfullt inne i varuhuset, men de personer som fanns där... Stundtals önskade jag att jag haft med mig en hagelbössa, megafon eller en tutta med extremt högt ljud för att folk parkerade mitt i gångarna. Eller så gick man 2-3 personer i bredd och vek inte en millimeter, för att släppa fram någon annan.
Stundtals är jag garanterat inte mycket bättre, men jag försöker se till att andra kan komma runt eller åtminstone förbi mig om jag står illa till.

Jag åkte ner utan större plan på vad jag skulle köpa, undantaget några småsaker till min systerson. Hälften av det jag betalade var pressenter till systersonen eller mina föräldrar. Hittade de sista 2 julklapparna, så nu är allt klappat och klart för i år. Hade även turen att hitta en snygg dagbokkalender för nästa år, för 50 kronor och det rena rama fyndet.

Jag vet inte vad som hänt med mig och min hjärna, men det känns som om min hjärna har stängt ner till viss del.
Har inte glömt bort er, mina bloggbesökare...
Jag har massa tankar som jag vill blogga om, men när det väl kommer till kritan så rinner det ut i sanden. Å andra sidan har de senaste veckorna varit tuffa, då jag väntar på svar som aldrig vill komma och en axel som har boxingsmatcher med värk dygnet runt.

Men det här med att vänta på besked från cheferna om att få byta arbetsplats, det kan få vem som helst att bli knäpp.
Förstår att det inte bara är att flytta medarbetare hur som helst mellan olika arbetsplatser, men någon måtta får det väl vara tycker jag.
3 veckor har gått sedan jag tog upp detta med min områdeschef första gången, hon skulle kolla på saken och återkomma till mig. Fast jag misstänker att hon har så mycket att göra, så min förfrågan om flytt till annan arbetsplats fallit i glömska.
Som tur var så mailade jag min andra chef igår med samma fråga, då jag behövde fråga om några andra saker rörande mig och min arbetstid.
Förklarade att min axel har börjat krångla och att jag fram över kan ha svårt att vara på Speed, vilket är orsaken till att jag vill byta arbetsplats.

Som det inte räcker med rena struntvädret ute och jag inte har lust att lämna sängen, så har även min axel börjat krångla ordentligt igen. Vet inte vad jag höll på med förra veckan, men det var på tok för mycket tunga lådor för att jag och min axel skulle fixa det. I vanlig ordning bet jag ihop och kämpade på, fram tills i torsdags. Slutade med att jag blev tvungen att stanna hemma på fredagen, för att jag hade sådan värk i axeln.
Så nu knaprar jag värktabletter högt och lågt, bokat tid hos fysioterapet igen och ska försöka få tag på vårdcentralen för att boka tid hos läkaren.

En av anledningarna till att jag vill byta arbetsplats, är just att jag ofta har ont i axeln eller handleden. Plus att jobbet jag har på Speed är väldigt tungt, vilket uppenbarligen inte är bra för vare sig min hand eller axel.
Saken blir ju inte bättre av att jag är kortast i gruppen, och mellan varven är det jag som får dra det tyngre lasset pga att vissa inte har alla skruvar på plats.
Finns mängder av små saker som bidragit till att jag vill byta arbetsplats och arbetsgrupp, som den sociala biten och gemenskapen.

Väldigt fin bild på min systerson, kom med posten idag och hans inbjudan till dop.
Kan en bebis på drygt 2 månader skicka inbjudningar?
XDet var min först tanke när jag tittade på kortet, snacka om härdsmälta hos mig...

Herr Triniti som nyligen fyllde 21 år, är inte van vid barn och har aldrig träffat ett spädbarn under hela sitt liv. 

Igår blev plötsligt dags för ett speciellt möte, Triniti 21 år möte William 7,5 vecka.

De senaste 3 dagarna har jag varit på Dream och hjälpt till med att hantera wellpapp...
Att gå runt på ett stort lager och samla in wellpapp verkade inte så svårt eller allt för tufft, trodde jag först.
Fast... jag var inte beredd på hur ont i fötterna jag skulle få och då menar jag verkligen ONT i fötterna.
Att gå över 19 km under hela dagen (tisdag), kändes när kvällen närmade sig och det gjorde även några blåsor. Min vänstra stortå hade plötsligt blivit en liten vattenmelon, för övrigt så höll mina fötter på att ta livet av mig.
Så kom ihår onsdag och jag måste ordagrant hamnat i helvetet, för igår kunde jag knappt gå på min höger fot. Det var nära att jag gav upp vid 10.50 och gå hem, men så ändrade jag mig.

För att vara ärlig, jag skulle ha tagit en sjukdag igår och inte haft dåligt samvete över det. Eftersom jag uppenbarligen hamnat någonstans värre än helvetet...
Om det finns sådana ställen, lyckades med att få blåsor just där man inte vill ha dem på fötterna. Så det blev att "leka doktor" när jag väl kom hem, lättnaden av att äntligen kunna stå ordentligt på fötterna igen var helt underbar.

Efter gårdagens pärser med fötterna, så var det förvånande att jag orkade stå och gå med mina fötter. Kan inte förneka att det fortfarande gör ont, men med många pauser, mycket plåster och extra strumpor i väskan så klarar jag även denna dag.
Blir att lifta hem med föräldrarna...

Plötsligt händer det och idag var dagen då jag fick gå hem tidigt. Första gången i historien sedan jag började på Samhall, fast någon gång måste vara första gången även för detta.

Kommer till jobbet (Speed i Borås) och får veta att vi inte kan göra vårt jobb, pga att nätverket ligger nere.
Suck... Känslan av det beskedet var först hopplöshet, för vi fick vänta dryga halvtimmen innan chefen och kunde lämna besked.
Blev intressant å höra vad chefen hade att säga om mig och vart jag skulle ta vägen, fick frågan om jag kunde hjälpa till med trappstäd.

Finns en grupp på Samhall som sköter trappstäd för vissa bostadsbolag, men det är inget jobb som jag tror mig fixa.
Jag har aldrig provat att städat trappor, men jag vet att det krävs en del av ens händer pch axlar.
Pga en hand/handled och axel som krånglar mycket för tillfället, så blev det inget städjobb för mig.
Istället fick jag resten av dagen ledig, väldigt snällt av chefen att låta mig gå tidigt.

Hann vara på jobbet i 50 minuter och jag gjorde inte mycket, bortsett från att prata med kollegorna och prata med chefen i telefon.
Istället för att vänta på bussen tills den åkte mot stan, så hoppade jag på och åkte med till ändhållplatsen. För att se vad som händer och sker i den del av Viared, som jag inte vet mycket om.

Idag var en sådan där dag, då jag helst hade varit kvar i sängen och struntat i allt vad ansvar heter. Arbetet var även idag klart 11.30, så det blev en väldigt lång lunch och inte speciellt mycket att hitta på.
Snacka om långtråkigt, när man blir sittande i 2,5 timme innan jag får gå hem.
Som tur är så finns det nästan alltid en bok med i min väska, plus mobil så jag har inte jättetråkigt. Men ärligt talat så är det en pina att behöva invänta ett visst klockslag, innan man får gå hem och speciellt när man som mig arbetstränar.
Vilket innebär att jag antingen som idag blir kvar på jobbet eller får åka iväg till annan arbetsplats, för att hjälpa till där.

Å ena sidan får jag vara glad över att det inte var mer jobb, eftersom jag fortfarande har känningar i kroppen efter min "olycka" i måndags.
Jag kommer aldrig bli en superhjälte som kan flyga, men det gör inte mig någonting...

Som tur har jag en spännande bok med i väskan, som håller mig sällskap. Detta är del 3 i serien om Oxen, en serie som jag verkligen kan rekomendera.