Då var det återigen dags för ett möte på Arbetsförmedlingen med handläggaren, samt hanfläggaren från Försäkringskassan. Förhoppningsvis går detta möte som jag vill, alltså att jag blir kvar på Vitryssland åtminstone till nästa år och helst lite till. Och det visade sig att jag fick som jag ville och lite till när det gäller Vitryssland, min placering där är nu förlängt till den 24 februari. Efter det får jag se vad som händer och sker, men det verkade inte helt omöjligt att jag kanske kunde få vara kvar där efter att min rehabiliteringstid är över. Fast det återstår att se hur det blir med den saken, det är junior sagt ett tag kvar dit. Nästa möte som jag kommer att ha med både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, kommer som tur är vara på just Vitryssland. Vilket gör att jag för en gång skull slipper jobba och sedan vara kvar i stan för ett mötes skulle. Blir bara att ändra hur jag kommer att jobba den dagen som mötet är inplanerat och det är ju egentligen inget problem att fixa med det.

Helt plötsligt dök det upp en gammal kollega på studiebesök, det roliga var att hon inte bemödade att hälsa och ännu mindre titta på mig. Hon var enbart intresserad att prata med sin fd kollega i Tysta rummet och sedan var hon inne en väldigt lång stund på kontoret och pratade med cheferna. Vet inte vad det var hon fiskade efter eller varför, men varför ska jag bry mig om det när man inte kan hälsa eller prata med mig. Jag är bara jäkligt glad att hon inte är kvar på bygget och just nu håller jag tummarna för glatta livet att hon för allt i livet inte kommer tillbaka,