Trots att 1 vecka har gått sedan jag var hos barnmorskan, så har jag fortfarande ett fint blåmärke på insidan av överarmen. Det har även dykt upp ett "skrubbsår" eller vad nu det ska kallas, efter alla plåster som jag haft över såret. Men som tur är så har det pyttelilla såret läkt ihop, enbart skårpa kvar som minne och skrubbsåret som jag kallar det börjar sakta läka ihop.

Sjuttons gubbar, varför är det alltid jag som ska lyckas med sådana här saker?

Även blåmärket som jag fick efter lämnat blodprov i fredags, på vårdcentralen börjar ge med sig. Suck för att jag har så lätt få dessa jäkligt underbara blåmärken, tur att de sitter som de ändå gör.
Trots blåmärken ich skrubbsår efter för mycket plåsteranvändade, har det mot all förmodan gått bra att jobba.

Många "aj" och "helvetets jävla blåmärke" har det blivit, men jag har bititt ihop och kämpat på trots allt.

Jag kan inte sluta förvånas över hur mycket skor det kommer in, som jag ska ta hand och packa för vidare transport till Litauen och Vitryssland. Det är som att folk har fått det här med att skänka till välgörenhet och behövande på hjärnan, missförstå mig rätt nu. Jag är glad och stolt över att vara Boråsare och att jag får jobba på Stiftelsen Vitryssland, för det visar att det finns så många underbara och givmilda människor i och runt Borås. Det skänks allt från husgeråd, böcker, spel för både vuxna och barn, till skor och kläder.