Äntligen har jag satt tänderna i Det som inte dödar oss, av David Lagercrantz.
Wow vilken bladvändare från försts sidan, detta är en bok som verkligen inte går att lägga ifrån sig. Är glad att jag sparade denna bok till resan upp till Haparanda, så att jag har något spännande att läsa.

[Bild]

Sitter här i köket och filosoferar över livet i största allmänhet, skönt att äntligen ha lite tyst och lugnt omkring mig.

Helt otrolig vad en persons pratande och grejande kan driva mig till vansinne, pratande tar aldrig slut och sedan alla saker som ska vissas. Ännu värre är alla saker som man försöker ge mig, trots att jag sagt att jag inte vill ha sakerna och inte heller har plats för prylarna. För varför ska jag ta emot saker, som jag ändå inte vill ha och bara skulle skicka vidare om jag tog emot dem. Det är bara onödigt att ta emot sakerna och det får mig att undra över en sak, om man nu vill ge bort alla dessa saker. Varför lämnar man inte bara sakerna till någon loppis eller lämnar in det till något ställe som håller på med välgörenhet? 

Det blev en roadtrpp upp till Över Torneå idag på förmiddagen, upp åkte vi på svenska sidan och ner till Torneå/Haparanda på finska sidan.
Det är verkligen skillnad på vilken sida av gränsen man åker på, för på svenska sidan är det vägarbeten högt och lågt. Medans på finska sidan är alla söndagsbilister och pensionärer ute i trafiken, vilket får mig vansinnig mellan varven...