Äntligen funkar internet här hemma igen, nytt bredband är på plats och själv är jag nog den gladaste personen i grannskapet.
Tänk att sådan här liten sak kan få den här måndagkvällen att lysa upp ordentligt, plus att solen skiner från en klar blå himmel.
Livet kan inte bli bättre!

Ännu en dag avklarad och som tur jobbar jag bara till 12, men det tar ändå på krafterna. Äntligen sitter jag bussen hem och kan slappna av lite, då jag gjort min dag på jobbet. Kanske jobbade jag på lite för mycket med tanke på hur min kropp känns just nu, men jag får vara glad över att ha något att göra.
Kan bara konstatera att jag aldrig har sett så här mycket skänkta kläder, som jag fått se idag. Sedan är det på tok för lite folk som jobbar, med tanke på mängden kläder som kommer in. Å andra sidan måste jag lära mig att sakta ner lite och inte försöka göra allt på egen hand, kan ju alltid börja med att säga att jag inte orkar göra frukosten. För bara den biten känns som att det tar tid från allt annat jag skulle behöva göra, men som tur är jag inte själv på att göra allt jobb.
Det är verkligen inte lätt att vara mig alla gånger, speciellt när jag försöker göra allt här i världen.