Hur i helvete tänker man? När man på jobbet hittar en väska som man tycker är fin, som man kanske vill ge till någon i sin egen familj eller till sig själv. Man plockar på sig denna väska och pratar med chefen om att den ser fin och helt ny ut, sedan tar man med sig väskan in i omklädningsrummet. Plockar med den till sitt skåp, detta medan chefen står och ser vad man gör.
Hur tänker man i det här läget? Vad får en att tro att man kan plocka med en väska till omklädningsrummet, medan chef och kollegor ser vad man gör.
Utgången i det här läget är ganska självklar, det blev att personen ifråga fick lämna jobbet med omedelbar verkan. Sedan vet jag inget mer och inte heller har jag hört något, om det skulle bli några fler åtgärder. Detta får mig att minnas många av de dumma och idiotiska saker som jag gjort genom åren, vilket leder till mina tankar att jag inte vad som pågick i personens huvud. Då denne gjorde som den gjorde och vad som är orsakerna till det hela, men hade man velat sluta på jobbet oavsett orsaker finns det så många sätt göra det på. Så varför väljer man att göra en sådan här sak och förstöra för sig själv?

I paradiset jobbet, visst är livet underbart. Jag har redan hunnit vara på jobbet och härja en stund, men nu är det bara för mig att bege mig mot vårdcentralen och idag är jag lite lat. Så det blir att bussen från jobbet in till Södra Torget och vårdcentralen, för att lämna lite blodprover. Behöver kolla upp ett par saker och se om det är något fysiskt fel med mig eller inte, så det återstår att se. Som tur är behöver jag bara besöka labbet och sedan skulle sköterska ringa upp mig, om proverna visade på något konstigt. Samtidigt är det skönt att komma från jobbet en stund, med giltig ursäkt och ännu bättre är att jag förhoppningsvis slipper göra frukosten. Får se vad provet på vårdcentralen säger och vad som senare händer på jobbet...

Ännu en dag i paradiset