Igår kunde jag återigen ställa frågan "Varför är det alltid jag som drabbas?", efter några år med den frågan och nya händelser så har jag fortfarande inte kommit närmare svaret.

Igår vid 10.30 tiden uppstod en så kallad situation på jobbet, mellan mig och en kollega. Kollegan grejade med det denna inte skulle greja med (skor), jag fråga varföf inte personen gjorde det denna skulle göra och istället störde oss som packade skorna.
Plötsligt från ingenstans händer det saker runt omkring oss, som jag inte hinner uppfatta och jag ber kollegan ge mig skorna denna höll i. Jag hör mina kollegor ropa/skrika till från alla olika håll och heltbplötsligt får jag slängd samma par skor jag bett om, rätt i bröstet och det var med ganska ordentlig kraft.
Vet inte vad som hände eller varför, jag är fortfarande överraskad av hela situationen fast det nu gått över ett dygn sedan det inträffade. Jag vet inte riktigt vad och hur saker hände, utan jag vet bara vad kollegorna i efterhand berättade för mig.
Hur som helst lyckades jag under händelsen hålla mig "iskall" som kollegan uttryckte saken, när det väl var över var jag så chokad att jag gick med skorna till kontoret för att prata med chefen. Det mesta som hände direkt efter att allt som hände, låter jag vara osagt, då jag inte har koll på allt. Det enda jag vet är att kollegan fick gå hem, på order av chefen och om kollegan fick sluta för gott eller ej får jag låta vara osagt då jag inte hört något om det från chefen. Sen vet jag inte heller hur cheferna kommer gå vidare med det här i kontakt med olika myndigheter m.m Jag kommer i alla fall att under veckan fylla i blanketter till Försäkringskassan och anmäla arbetsskada, då jag faktiskt skadades på arbetet.

Det är inte okej att få något kastat på sig när man är på jobbet, spelar ingen som helst roll vad det är somkastas eller vad som orsakade situationen....

Varför ska jag alltid drabbas av konstiga saker och situationer?

Hoppsan, redan fredag eftermiddag och jag har fullständigt glömt bort att blogga under hela veckan. Eller rättare sagt, jag har haft hur mycket som helst att blogga om men aldrig fått tummen ur baken och faktiskt kommit igång med skrivandet.
I vanlig ordning är det mycket som snurrar runt i huvudet på mig, och jag vet inte riktigt hur jag ska få ordning på oredan men ska göra ett försök. Ibland är det inte alltid lätt men i vissa fall kan det hjälpa mig att skriva här på bloggen och jag hoppas att det även hjälper idag.
Den senaste tiden har mitt höger knä krånglat som bara tusan och jag har ingen anning om vad som är fel,

efter mycket om och men kontaktade jag sjukgymnast för att boka tid. Fick en tid på måndag förmiddag 11.00, så det blir att smita en stund från jobbet och förhoppningsvis har inte cheferna något emot det. Ser verkligen fram emot att träffa sjukgymnasten och se vad denne kan hitta på för att hjälpa mig, kan inte sjukgymnasten hjälpa mig finns det säkert någon inom läkarkåren som kan hjälpa mig. Rapport om detta kommer i början av nästa vecka... 
Den senaste tiden har det varit fullt upp på jobbet, några av kollegorna har redan gått på semester och 1 kollega har slutat för att istället börjat på ett annat ställe. Själv har jag drygt 2 veckor kvar till semestern och ser verkligen fram emot det, känner att jag är stort behov av semester nu och kan nästan inte bärga mig innan det är dags för mina 2 veckors ledighet.

Förhoppningsvis blir det lugnare och mindre stress när alla har varit på sina semestrar och förhoppningsvis varvat ner, för stressnivån på jobbet är förbi atmosfären och långt ut i rymden. Fråga mig inte varför eller hur det kommer sig, för jag har ingen aning om vad som händer och sker inne på kontoret. Det enda jag vet är att mina chefer har fullt upp med olika saker, de har massa att tänka på och ibland är det någon "idiot" som får för sig att inte sköta sitt jobb och får ett utbrott. Vilket kan leda till att någon i slutänden exploderar...

Jag har hållt mig till mina skor och packat dessa, har jag inte haft skor har jag sett till att hålla mig sysselsatt med något annat och det bara för att få tiden att gå. Ser ju inte bra ut om jag står och bara rullar tummarna i flera timmar, då jag inte har skor att packa.

Ännu en gång hade jag möjlighet att gå på loppis och även denna gång hittade jag lite böcker...
Har nu så mycket böcker i bokhyllan, så jag klarar mig i ett par månader tid med läsning innan det är dags att köpa nya böcker.