Det är första gången på länge som jag tycker att en söndag är otroligt seg, känns som att klockan aldrig tickar framåt.
Antagligen är den här dagen väldigt seg, för att jag haft semester både torsdag och fredsg och nu börjar rastlösheten komma krypande... Suck, bara bita ihop och stå ut några timmar till innan jag kan lägga mig och sova. För just nu ser jag verkligen fram emot att gå till jobbet och packa massa skor, fast det lär ju bli att jag tar det lugnt då jag inte riktigt än vet hur mycket jag klarar och inte efter operationen.

Men som tur är finns det ju värktabletter att ta till om jag skulle ha väldigt ont, där operationen skedde. Fast det är ändå inte rumpan som jag är mest orolig över, utan hur resten av min kropp kommer att reagera på fysiskt jobb igen efter allt och ingenting.