Tänk vad tiden går fort, för 2 veckor sedan var jag på operation och fick några problem med rumpan åtgärdade. Kan inte fatta detta, då det kändes som att jag var på sjukhuset som i måndags...
Vad är det man säger? Tiden rusar förbi när man inte tänker på det och när man har roligt, roligt kanske jag inte haft mycket av den senaste tiden. Men den senaste tidens upp och nergångar, tänker jag inte låta sätta stopp för mig.
Senast på måndag ska jag få besked om jag fortsatt ett år kommer att ha en anställning eller inte, vilket jag verkligen hoppas på. Det enda med det beskedet jag inte ser fram emot, att träffa min personalansvarig som jag efter förra veckans möte inte längre tål. Han har tagit sig allt för stora friheter i vissa saker när det gäller att prata med, sen ska jag inte gå in på detaljer kring hans beteende för det gör mig bara förbannad och ännu mer.
Jag är en sådan som inte finner mig i att bli behandlad hur som helst, jag tål inte folk som tar sig rätten att prata till mig hur som helst. Personalansvarig tror sig kunna bete sig hur som helst och säga saker hur som helst, det har gått så långt att han säger saker och det samtidigt som jag får känslan av att han menar något helt annat.
Så i förra veckan bestämde jag mig för att vidta åtgärder, nu väntar jag på att få besked från olika håll gällande alla mina åtgärder.
En sak är säker, jag är inte personen man på något sätt bråkar med, behandlar illa eller så vidare utan att jag gör något åt saken. Jag har redan satt många stenar i rullning efter att ha känt mig felaktigt behandlad, och detta är inte första gången som jag gör det. Det finns alltid sätt att ordna upp saker att ställa saker till rätta, oavsett vad det gäller och det enda man själv måste göra, är att ta modet till sig och sätta ner foten och säga, nu får det hanne mig vara nog med allt jävla skit. Och förhoppningsvis får vissa människor och ställen sig en ordentlig käftsmäll eller två, vilket jag finner är rättvist.

På jobbet är det fortsatt fullt ös, det känns som att jag verkligen är på banan igen och det är med besked vilket gör att jag känner mig extremt glad och nöjd med livet i stort. 
Det kommer in otroligt mycket skor igen och det är skönt, för då har jag hela tiden något att göra. Nästan så illa att jag stundtals glömmer att gå på toa mellan varven, eller så glömmer jag att ta små pauser. Då jag hela tiden kör med gasen i botten och bara fyller låda efter låda, samtidigt som jag hoppas att det kommer in ännu mer skor.