Vilken vecka det har varit, nästan varje dag har det varit något inbokat och till råga på allt så har jag även åkt på en jävla förkylning. Går jag inte och nyser, så är det hosta och en näsa som måste snytas i princip hela tiden och konstant. Kan inte gå någonstans utan att ha en näsduk/servett till hands, om näsan får för sig att vrida på kranen till max.
Banne mig om den här förkylningen ska få vinna över mig, fast jag får vara glad över att det finns näsdukar, värktabletter och tigerbalsam när förkylningen krånglar som värst. Och nu är det ju som sagt helg och allt, ännu en intensiv vecka börjar gå mot sitt slut med allt vad det innebär.
Det blev shopping för min del både i torsdags och fredags, först var det loppis på torsdag eftermiddag på jobbet. Vilket jag defenitivt inte kunde missa, då jag var ute efter böcker och man vet aldrig vad för fynd jag kan göra bland alla böcker. Brukar alltid hitta böcker av intresse och den här gången hade jag sådan tur, att jag hittade några böcker som stod på min "att läsa"-lista och det är ju perfekt. Med tanke på vilken bokmal jag är och mellan varven letar efter boktips på nätet, så är det roligt när jag har möjlighet att köpa böcker på jobbet.

I fredags eftermiddag blev det att åka till Gekås och shoppa loss, med tanke på att det var lönehelg så trodde jag att det skulle vara tjockt med folk. Men där tog jag fel till viss del, då det inte var så mycket fel som jag befarat men ack vad folk har folk har förmåga att gå i bredd och orsaka trafikstockningar i trånga passager. Speciellt äldre kvinnor är hopplösa, de går bredvid varandra och pratat och helt plötsligt stannar de på olämpliga ställen. Vilket leder till att de blockerar framkomligheten för mig och andra som vill ta sig fram i snabbare tempo.

Bortsett från kvinnor som hela tiden hamnade i vägen för mig, så shoppade jag loss ordentligt och ändå gjorde jag nog mitt billigaste besök på Gekås någonsin. Handlade för strax över 350 kronor och jag fick väldigt mycket för pengarna, gäller att jämföra priser på varorna och ha koll på vad de kostar hemma om man inte är från Ullared.

Äntligen är jag på väg till Gekås och shopping, men först blir det att åka till stan och byta färdmedel till bil.

Ordentlig regnskur och även en del mullrande, fick jag uppleva idag under förmiddagen på jobbet.När det regnade som värst, var jag väldigt glad och tacksam över att jobba inomhus och slapp vara med på bilen. 

I vanliga fall är det helt okej att jobba på måndagar, men idag har jag haft mig en redigt seg måndag på jobbet och det var för att jag i princip inte hade några skor att packa. Vid 11-tiden skulle personalansvarig och arbetsförmedlaren komma förbi, för att ha ett möte med mig.

Samtalet med arbetsförmedlaren tyckte jag var både bra och givande, medan det personalansvarig kom med inte var mycket att hurra över.

Skulle ha fått besked om fortsatt anställning eller ej, men det hade självklart personalansvarig inget att ge mig. Vilket fick mig att känna både det ena och det andra, men vad ska jag säga? Vet inte vad i helvete människans problem är, jag menar hur svårt kan det vara att ge mig ett ja eller nej i besked...

Suck, förhoppningsvis så blir det ett positivt besked i slutet av veckan och annars blir det som det blir.

Jag vet att jag sköter mig, jag gör det jag ska på jobbet och lite till mellan varven.

Har även fått tummen ur röven och ringt kirurgmottagningen, för att boka telefontid till läkaren som opererade mig

i början av månaden...
Den här veckan har plötsligt blivit fulltecknad för min del, utöver jobbet vill säga. Imorgon blir det att storhandla med mamma runt 17-tiden, där var min lediga dag bokad. Torsdag eftermiddag är det loppis på jobbet, och självklart ska jag på loppisen för att koll efter böcker. Då mitt lager med olästa böcker börjas tunnas ut, det är en fullständig katastrof om jag står utan böcker att läsa och gå till biblioteket, det känner jag verkligen inte för just nu.

Sedan har det plötsligt bestämts att jag och föräldrarna ska till Gekås för en shoppingtur på fredag eftermiddag, och jaghoppas verkligen att det inte är allt för mycket folk. Det är lönehelg och fredag, ingen bra kombo men kanske har jag tur att det inte är för mycket folk. Men sådan tur lär ju inte jag ha ärligt talat, å andra sidan vet man aldrig vad som händer vid ett besök på Gekås. 

Tänk vad tiden går fort, för 2 veckor sedan var jag på operation och fick några problem med rumpan åtgärdade. Kan inte fatta detta, då det kändes som att jag var på sjukhuset som i måndags...
Vad är det man säger? Tiden rusar förbi när man inte tänker på det och när man har roligt, roligt kanske jag inte haft mycket av den senaste tiden. Men den senaste tidens upp och nergångar, tänker jag inte låta sätta stopp för mig.
Senast på måndag ska jag få besked om jag fortsatt ett år kommer att ha en anställning eller inte, vilket jag verkligen hoppas på. Det enda med det beskedet jag inte ser fram emot, att träffa min personalansvarig som jag efter förra veckans möte inte längre tål. Han har tagit sig allt för stora friheter i vissa saker när det gäller att prata med, sen ska jag inte gå in på detaljer kring hans beteende för det gör mig bara förbannad och ännu mer.
Jag är en sådan som inte finner mig i att bli behandlad hur som helst, jag tål inte folk som tar sig rätten att prata till mig hur som helst. Personalansvarig tror sig kunna bete sig hur som helst och säga saker hur som helst, det har gått så långt att han säger saker och det samtidigt som jag får känslan av att han menar något helt annat.
Så i förra veckan bestämde jag mig för att vidta åtgärder, nu väntar jag på att få besked från olika håll gällande alla mina åtgärder.
En sak är säker, jag är inte personen man på något sätt bråkar med, behandlar illa eller så vidare utan att jag gör något åt saken. Jag har redan satt många stenar i rullning efter att ha känt mig felaktigt behandlad, och detta är inte första gången som jag gör det. Det finns alltid sätt att ordna upp saker att ställa saker till rätta, oavsett vad det gäller och det enda man själv måste göra, är att ta modet till sig och sätta ner foten och säga, nu får det hanne mig vara nog med allt jävla skit. Och förhoppningsvis får vissa människor och ställen sig en ordentlig käftsmäll eller två, vilket jag finner är rättvist.

På jobbet är det fortsatt fullt ös, det känns som att jag verkligen är på banan igen och det är med besked vilket gör att jag känner mig extremt glad och nöjd med livet i stort. 
Det kommer in otroligt mycket skor igen och det är skönt, för då har jag hela tiden något att göra. Nästan så illa att jag stundtals glömmer att gå på toa mellan varven, eller så glömmer jag att ta små pauser. Då jag hela tiden kör med gasen i botten och bara fyller låda efter låda, samtidigt som jag hoppas att det kommer in ännu mer skor.

Jag började skriva på detta inlägg redan igår eftermiddag, medan jag drack kaffe vid köksbordet. Då jag kände att jag behöver skriva av mig om situationer som uppstår runt mig på jobbet, men samtidigt som jag ville dela med mig om hur jag kan vara eller upplevas som person.

Redan igår skrev jag om mötet som jag hade med min personalansvarig samt en av cheferna, och under det här mötet kom personalansvarig med en hel del konstiga kommentarer. Jag tyckte kommentarerna var konstiga och stundtals blev jag fundersam över personens beteende, för ena stunden var människan intresserad av vad jag hade att säga om saker och i nästa stund upplevde jag det som att man försökte diktera villkoren för hur jag ska vara som person på arbetsplatsen. Under mötet fick jag även känslan av att personalansvarig inte ville låta mig vara kvar på det ställe som jag idag jobbar på, utan istället försöka få mig till en annan arbetsplats och det med förklaringen "för att se hur mitt kontrollbehov skulle visa sig där".

Den sista kommentaren om mitt kontrollbehov var verkligen det som fick mig att dra öronen åt mig, mer om mitt kontrollbehov längre ner i inlägget och förhoppningsvis tar berörd chef upp detta ämne med mig de närmaste dagarna.

I vilket fall som helst så var det flera saker under det här mötet som personalansvarig sa och gjorde, som fick mig att börja tänka högt och lågt. Då det inte är första gången som jag reagerat kraftigt på hur denne beter sig eller säger saker till eller omkring mig, igår kontaktade jag Kommunal kring just detta och för att få lite råd hur jag ska ta upp allt med cheferna på jobbet.

Jag fick mycket bra råd och stöd av Kommunal via mail, då det var sättet jag kontaktade dem på. Nu under eftermiddagen har jag även tagit kontakt med Arbetsmiljöverket, rörande min personalansvarig och allt som hänt mig när denne varit i närheten. Gjorde en anmälan om brister i min arbetsmiljö och då specifikt hur jag tycker personalansvarig behandlar mig, att jag känner mig kränkt och rent ut sagt mobbad av denna person. 

Nu kanske någon av er däremot hajar till och tänker, varför anmälan till Arbetsmiljöverket?

Svaret är väldigt enkelt, jag upplever fel och brister i en del av min arbetsmiljö och därför valde jag att göra en anmälan om just detta. Visst jag kunde tagit upp saken med någon av mina chefer, men jag vill inte ta upp detta med dem och väljer att istället att göra en anmälan till myndigheten som har med arbetsmiljön att göra. 

Mitt kontrollbehov

Jag är väl medveten om att jag har fel och brister, mitt kontrollbehov är ett av dessa saker som jag är väl medveten om. Problemet är att jag inte alltid är medveten om när eller hur mitt kontrollbehov uppfattas av min omgivning, eller hur omgivningen känner sig i närheten av mig när jag uppfattas kontrollerande.
Jag jobbar med mitt kontrollbehov i många olika situationer och i olika sammanhang, men det är bara i sådana sammanhang/situationer där jag är medveten om att jag känner ett behov av kontroll. En sådan situation uppstår många gånger på jobbet, och efter att någon påpekade detta för mig har jag nu börjat jobba på detta på egen hand.
Situationer där jag själv känner av mitt kontrollbehov på jobbet, kan vara när olika kollegor jobbar med olika saker och jag vill vara med där och se vad som händer och sker. Varför gör inte den personen det den ska? Varför har inte detta fixats?
Det är sådana saker som gör att jag kommer på mig själv med att tänka och ibland kommer jag på mig själv, med att lägga mig i det som jag faktiskt inte har med att göra eller säga till om saker som inte är mitt ansvar att bry mig om.

Sedan finns det situationer där jag inte är medveten om att jag är eller uppfattas som "kontrollerande", och i dessa lägen behöver jag få hjälp av dem i omgivningen. I omgivningen kan vara kollegor eller chefer på jobbet, min familj som många gånger säger till mig när jag blir för mycket.
Hur ska jag kunna förändra mitt beteende eller mitt "kontrollbehovet" som personalansvarig på jobbet kallar det, om jag inte är medveten att jag verkar vara kontrollerande eller vill kontrollera omgivningen?

Jag förstår om man behöver ta upp jobbiga eller besvärliga saker med mig ibland, men om man inte tar upp dessa saker som ovan nämt kontrollbehov och sedan ger mig konkreta saker att jobba vidare med. Hur i helvete är det tänkt att jag ska kunna förändra mig själv och de saker jag gör?
Jag är sådan person att jag vill veta saker om mig själv, saker jag gör m.m som kan vara sämre eller rent ut sagt dåliga, och många gånger har jag fått reda på dessa saker som kan upplevas mindre bra så att jag senare kan ändra på det hela.
Jag försöker acceptera alla människor precis som de är, oavsett hur människan är eller vad jag faktiskt tycker och tänker om det. Men oavsett vad jag tycker och tänker om en person, så ger inte det mig rätten att kommentera dennes varande eller icke varande hur som helat. Skulle jag nu närma mig en kollega för att lyfta något hos denna som jag tycker är jobbigt, besvärligt hos denna skulle jag även komma med "Kan du tänka dig att göra så eller kan du tänka dig att försöka med det här?"

Antingen går klockan hur långsamt som helst eller så bara rusar den iväg, idag är en sådan där dag då tiden bara rusar på och jag hinner inte med över huvudtaget.
Känns inte som att jag har fått något gjort, varken på jobbet eller här hemma nu under eftermiddagen/kvällen.
Tänkte att det åtminstone är bäst att skriva här på bloggen, för att hålla den uppdaterad och känna att jag fått något vettigt gjort med den här dagen.
Hade på förmiddagen möte med personalansvarig och med chefen, och förhoppningsvis kommer jag få förlängt med ytterligare 1 års anställning. Om inte annat så kommer jag inte gråta över det, med tanke på hur den senaste tiden har varit på mitt jobb och ja... Nu får jag helt enkelt hålla tummarna, för att en fortsätt anställning inom kommunen för min del kommer att gå igenom.
Ibland är det verkligen inte lätt att vara ute på arbetsmarknaden, oavsett anställning eller praktik. Det är ju så många olika saker som spelar in, hur man upplever sin arbetsplats. Efter mycket om och men, en lång funderare här vid mitt skrivbord kom jag fram till att ta hjälp av mitt fack och för mig är det Kommunal. Men mer om orsaken till att jag kontaktade Kommunal, får det bli en annan dag när jag har mer ork att skriva om allt som har med den kontakten att göra och vad kontakten kommer att leda till.

Det är första gången på länge som jag tycker att en söndag är otroligt seg, känns som att klockan aldrig tickar framåt.
Antagligen är den här dagen väldigt seg, för att jag haft semester både torsdag och fredsg och nu börjar rastlösheten komma krypande... Suck, bara bita ihop och stå ut några timmar till innan jag kan lägga mig och sova. För just nu ser jag verkligen fram emot att gå till jobbet och packa massa skor, fast det lär ju bli att jag tar det lugnt då jag inte riktigt än vet hur mycket jag klarar och inte efter operationen.

Men som tur är finns det ju värktabletter att ta till om jag skulle ha väldigt ont, där operationen skedde. Fast det är ändå inte rumpan som jag är mest orolig över, utan hur resten av min kropp kommer att reagera på fysiskt jobb igen efter allt och ingenting. 

Man behöver inte ursäkt för att ta semester, ibland känner man ett behov av ledig tid för att kunna koppla av och släppa stress/oro som kanske finns på jobbet.
Jag tog mig 2 dagars semester då jag kände mig ganska utsliten, samt att det varit på tok för mycket stress och oro på jobbet utan att någon tagit tag i det. Men oavsett vilket så är det väldigt skönt att nu vara ledig, då jag hinner återhämta mig efter en extremt intensiv påskhelg. Och så får jag inte glömma den viktigaste orsaken av dem alla, jag var ju igår på operation för att ta bort hemorojder. Kanske är det inte så lämpligt att jobba med tunga lyft och stora lådor, dagarna precis efter den här sortens operation. Det bästa av allt är att jag inte har ont för 5 öre, fast smärtan kan komma vid senare tillfälle och som tur är så har jag fått med lite värktabletter från läkaren.
Kan bara konstatera att jag gjorde rätt i att ta semester i 2 dagar, då kollegor får in hur mycket skor som helst från återvinningsstationerna. Snälla kollegor hjälper till med att packa undan en del av allt som kommer in under min frånvaro, samtidigt som jag njuter av vara ledig.
Idag firar jag stort med att bänka mig här på Café Viskan, det blev god lunch och lunchen följs av mycket gott att dricka.