Jag sitter här på Café Viskan och grubblar över livet i största allmänhet, som varför vissa dagar känns så mycket tyngre än andra dagar.
Imorse var det så jobbigt att komma upp ur sängen, hade svårt att bestämma mig för om jag skulle sova bort hela dagen eller gå upp. Efter en ordentlig fundering blev det att gå upp och försöka göra det bästa av den här dagen, med allt vad det innebär.
Varför skjuta upp allt till imorgon eller nästa vecka, när jag har tid och möjlighet att göra det idag. Av den anledningen blev det att åka till stan och köpa mediciner på Apoteket, då jag bara hade tabletter för ett par dagar kvar. Nackdelen med att äta mediciner, är att jag hela tiden måste ha koll på hur mycket jag har kvar och när jag måste förbi apoteket.
När jag ändå är i stan fick det bli ett stopp här på Viskan, bara för att få en paus från alla måsten och saker som har med vardagen att göra. Ibland glömmer jag bort att göra saker som bara är för mig själv och ingen annan, därför är dessa besök på Café Viskan så välbehövliga för mig. För här får jag en paus från allt och ingenting, bara vara för mig och det samtidigt som jag har massa människor omkring mig.

Jag har en förmåga att aldrig känna mig ensam helt ensam i en folksamling, som här på Viskan och det är kanske är för att min ensamhet just nu är vald av mig själv och för att jag kan njuta att vara ensam bland alla dessa människor. 

Just nu håller jag på och läser en superspäöande bok skriven av Sofie Sarenbrant, Syndabocken. Den suger verkligen in en som läsare och tar med läsaren på en hisnande resa, som verkligen handlar om våran verklighet idag. Utanförskap, om att vara annorlunda och inte passa in i samhället, rika människor som inte är nöjda med vad de redan har. Svenskar mot människor från andra länder, normer och åsikter om hur människor ska vara. Syndabocken är en bok jag varmt rekommenderar och även Sofie Sarenbrants andra böcker.