Jag vet inte vart sjuttons den här veckan har tagit vägen, ena dagen har rusat förbi och nästa dag har gått hur långsamt som helst. Önskar verkligen att jag kunde vara ledig ett par dagar och sova bort dygnets alla timmar, speciellt efter de senaste dagarnas alla påfrestningar.

I tisdags fick jag äntligen tummen ur backen och ringde vårdcentralen, förklarade mitt problem med blåsan och allt vad det innebär. Kan ju inte springa på toa stup i kvarten och aldrig veta när jag måste rusa nästa gång. 

Fick tid till läkaren igår 10.30 och det var bara att konstatera attmina misstankar stämde, urinvägsinfektion och antibiotika på det in5 dagar. Kan ju bara konstatera att det verkligen inte är lätt att vara kvinna alla gånger, men att springa på toa i tid och otid är ännu värre.

Som tur var det en trevlig läkare och nu får jag hålla tummarna att medicinen gör susen, så att jag kan återgå till färre toabesök.