Vissa dagar funderar jag över vart världen håller på att ta vägen och vad problemet är med männsköigheten, nu har jag gått vidare i mina funderingar.
Har nu väntat i över 5 månder väntat på att få komma till Gynekologmottagningen (Kvinnokliniken) på SÄS här i Borås, hade blivit uppsatt på väntlistan över att blibkallad.
Ju längre jag nu under våren har väntat, dessto sämre börjar jag må både fysiskt och psykiskt. Jag sökte för symtom som liknar klimakterieproblem, varje eller varannan dag hat jag extremt jobbiga värmevallningar. Mitt humör ska inte diskuteras, för det är värre än när jag hade pms och det säger mycket då jag bara fyller 35 till hösten.

Men igår bestämde jag mig för att kontakta sjukhuset angående min remiss och fråga över vårdgarantin, samt valfriheten att få annan vårdgivare.

Fick nu efter lunch svar på mitt mail från en Valfrihetssamordnare, mitt mail var vidarebefodrad till kvinnokliniken och deras tillgänglighetssamordnare.
Eftersom jag var mitt uppe i att fixa i köket, så hade jag inte kollat mailen på en stund. Utan istället ringer telefonen och jag undrar vem som vill mig något, eftersom 2 minuter tidigare ringde det telefonförsäljare.
Och den som ringer var faktiskt samordningskordinatorn från kvinnokliniken, förklarade redan det jag visste om att de har långa köer och som inte blir bättre... Varför kommer man med massa ursäkter? Sjukhuset borde verkligen se över sina rutiner när det gäller att hålla nere vårdköerna, men jag ska inte sitta här och peka finger åt enskilda personer. 
Ja, ni förstår ju själva men så kom vändningen i samtalet. Hon skulle ta min remiss till läkaren, för bedömning om jag kunde få mitt första besön på en klinik nere i Göteborg , istället, för att behöva vänt här i Borås.
Så nu äe det återigen bara för mig att vänta och hålla tummarna, men nu verkar det som att saker och ting plötsligt kan börja ske. Bara för att jag skickade ett mail, kanske får jag fortsätra vänta på att komma till kvinnokliniken i Borås. Det kan jag göra med vetskapen om att jag kontaktade alla jag kunde och kollade vad som hände.