Den här veckan har verkligen varit en berg pch dalbana på ett personligt plan, 5 veckor har passerat och jag stortrivs på Erikshjälpen.
Men så kom jag till en punkt där det bara blev på tok för mycket för mig, nacken började värka efter att jag jobbat i fel läge för länge. Så i onsdags blev det att gå hem tidigt för vila och återhämtning, men smärtan i nacken var bara början på det jag kallar "sammanbrott."
Stod och pratade med kollega om hur arbetsbelastningen är, funkar och vad som borde göras. Mer vi pratade dessto mer blev jag frustrerad, för om inte arbetsledaren lyssnar på kollegan så varför skulle man då lyssna på mig?
Det var den stora frågan som fick mig att få mitt så kalladsammanbrott, nacken värkte utan helvete, jag kände både förbannad

och upprörd. Till dessa saker så kom panik och ångestttacken, vilken torsdag det blev.

Fast som tur är så arbetstränar jag på en bra arbetsplats, där man får vara precis som man vill och är.
Eftersom jag kände som jag gjorde, blev det att gå ut för frisk luft men inte bra för nacken eftersom det blåste ganska bra.
I vilket fall som helst så pratade jag och arbetsledaren om situationen, som jag upplevde den och vad som kunde hjälpa mig att orka fortsätta.

Istället för att jag ska packa beställningar i 4 timmar om dagen, så kommer jag att dela upp dagen mellan att packa och plocka beställningar ute på lagret. Tror att denna fördelning av min förmiddag på jobbet, kommer göra mycket och förhoppningsvis slipper jag allt för mycket problem med min nacke framöver.
Efter att ha pratat mearbetsledare och kollegor, så vet jag att en ökning av arbetstid inte är aktuellt på ett bra tag för mig. Vilket jag kommer ta upp på komande möte med både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Blir intressant å se hur det mötet kommer att gå, då jag kommer sitta själv med båda mina handläggare, men har känslan av att det kommer gå bra.