Ibland kan man verkligen fundera på vad handläggare på olika myndigheter har innan för pannbenet, inte mycket visste jag redan sedan tidigare.
I torsdags hade jag telefonmöte med handläggarna för både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, jag var lite nervös innan samtalet kom igång. Fast jag hade inget att vara nervös över och när väl samtalet kom igång, var det inga som helst problem tills jag fick en fråga av handläggaren från Försäkringskassan:

"Hur kommer det sig att du gick från 22,5 timme till 20 timmar?"

Ärligt talat visste jag inte hur jag skulle reagera på den här frågan, men jag förklarad så gott som jag kunde. Nämligen att jag gick från ett stillasittande jobb, till ett jobb där jag står upp i princip hela förmiddagen och håller på med olika saker hela tiden. 

Efter att jag avslutat samtalet som tog drygt 15 minuter för min del, började jag fundera...

Är ens frågan nödvändig? I vilket parallet universum lever människan i?

Kan verkligen inte vara lätt att vara handläggare på Försäkringskassan, då de inte alltid verkar ha kunskap om hur olika verksamheter fungerar eller ser ut. 

Men som tur är så gick mötet väldigt bra trots allt, sedan jag började arbetsträna hösten 2019 så har jag gjort det genom Samverkan mellan Arbetsträningen och Försäkringskassan. Det har förlängts fram till nu pga Coronan, men i och med att jag är trygg på både Erikshjälpen och i det faktum att jag klarar mina 20 timmar i veckan. Valde jag i och med torsdagens uppföljningsmöte avsluta Samverkans delen, vilket framåt innebär att det bara är Arbetsförmedlingen som deltar i min arbetsträning. Plus att jag slipper mängder av uppföljningsmöten framåt, samt att jag fick besked om att jag blir kvar på Erikshjälpen åtminstone 7 månader till. Det vill säga att allt funkar som det ska och inga oväntade saker ibräddar efter hand.