Vart tar tiden vägen egentligen? Ena dagen kan vara seg och nästa dag, ja den försvinner i ett par blinkningar.
I ett par blinkningar har åren försvunnit, sedan jag sydde en tavla som senare skickades till farmor och farfar i Haparanda. Det var sent på hösten 2009, så i 12 år har tavlan hängt uppe i Haparanda och nu har den kommit hem till mig igen efter många år.
Tavlan var det enda jag önskade få nu när farfar inte finns kvar längre, redan när farmor gick bort pratade jag om att få ge tavlan vidare inom släkten sen när den tiden kom. Nu har tiden kommit att jag inte längre har några mor- eller farföräldrar kvar i livet, men jag har många minnen av dem och tavlan är ett av många minnen.