Mamma har fullt upp med att få i ordning ute i trädgården, medan jag håller mig inne ett tag till. För min del har inte trädgårdssäsongen dragit igång ännu, jag väntar bara på att det ska bli bättre väder och torka upp ute i marken.

Det senaste mamma har skaffat till trädgården är hus för bin och 2 Höganäs krukor, som hon fyndade på loppisen som Vitryssland hade i torsdags eftermiddag. Ibland verkar det som att man kan göra riktigt ordentliga fynd när man går på loppisar.       

Jag har genom alla år varit en riktig bokslukare och jag går sällan ut genom ytterdörren, utan att ha en bok med mig i väskan eller påsen. Kort och gott så är jag en riktig bokmal som älskar böcker och att läsa dem, det är det enklaste sättet att beskriva mig. Men just nu känns det som om att jag har läst allt som går att läsa och att det inte finns något kvar åt mig att läsa, vad ska jag göra?

Troligtvis är detta bara en känslomässig kris och den kommer gå över, jag har en bokhylla full med böcker. På biblioteket finns det mängder av spännande och läsvärda böcker, jag ska börja beta av den titlar på min boklista och sedan blir det att göra ett par spännings rundor på Stadsbiblioteket och Göta bibliotek. Med största sannolikhet kommer jag hitta mycket intressanta böcker att läsa, och när jag får tillfälle och känner för det kommer jag läsa en del av böckerna som finns i min egen bokhylla. Å andra sidan har jag de senaste åren upptäckt ett par nya författare, som jag tycker är riktigt bra och 2 av dessa är Harlan Coben och Sharon Bolton. 

Då var min arbetsvecka till ända och jag tar helg, ävenandra veckan på arbetsträningen har gått bra. Har börjat lära mig allt fler namn, vet vart jag ska hämta lådor när dessa behövs och hur jag ska lappa lådorna. Får hoppas att jag får stanna kvar på Vitryssland över sommaren, men man vet aldrig med Arbetsförmedlingen. Har fått höra att vissa som är på Vitryssland, att arbetsförmedlare kan avbryta ens placering där om man trivs för bra. Samtidigt är det bara något jag hört och inget jag personligen vet säkert, men det borde visa sig med tiden om det finns någon sanning i det hela. Ser fram emot att kunna ha mig en ordentlig sovmorgon imorgon, inte behöva ge sig iväg tidigt på morgonen eller förmiddagen. Igår var jag för andra gången på blodcentralen och lämnade blod, nästa besök på blodcentralen blir i början av augusti.

Nu på eftermiddagen blir det att åka ner till Vitryssland igen (arbetsträning) och gå på loppis med föräldrarna, blir intressant å se om jag kan göra några fynd. Plus att det kan vara trevligt att se detta ställe på ett annat sätt, för i vanliga fall är Vitryssland ett ställe där jag bara arbetstränar och knytit nya kontakter. 

Sådana här skyltar borde finnas på allt fler ställen, personligen tycker jag de borde finnas på alla offentliga platser. Då det allt för ofta händer att jag får allergiska problem, pga att olika människor har allt för starka eller för mycket starka dofter på sig. Man förbjuder hundar överallt, men man tar absolut ingen som helst hänsyn till mig som är allergisk och inte tål starka dofter.

Första veckan med arbetsträning är avklarad och jag ser fram emot måndag, då nästa vecka drar igång. För att fira att jag klarat av första veckan och trivs, blev det att sätta mig här på Cafe Viskan och detta är stället som jag alltid hänger på. Även om jag nu för tiden inte kommer ofta hit, så är ändå Cafe Viskan stället jag alltid går till och jag trivs så otroligt bra här. Oavsett om det vid lunch är fullsatt eller om jag är en av få gäster, är det ändå en speciell atmosfär och jag har lärt känna personalen. Jag trivs i mitt eget sällskap och har inga som helst problem med att vara själv, då det är på mina vilkor plus att jag tycker om att vara själv, just detta med att vara själv tog Fråga Doktorn upp i måndagens program (sändes 4/4). Temat var självsamhet och kvällens gäst var Linus Jonker som skrivit en bok om detta och i boken utgick han från sig själv, många kanske uppfattar detta som ensamhet. Men självsamhet är vald och frivillig ensamhet, detta var jag ju absolut tvungen att se på och jag förstod snabbt att jag är en person som älskar självsamhet. 

Det handlar om att kunna hitta sig själv fast man kanske befinner sig bland folk och det kanske inte är alla som klarar av det, eller att man inte vill vara själv.

Nu förstår jag varför det heter "arbetsträning" och det är av en enkel orsak, nämligen att du tränar samtidigt som du arbetar. Skämt å sido får jag verkligen träna när jag är på Vutryssland och arbetstränar, nu är min första vecka avklarad och ärligt talat är jag helt slutkörd. Kanske inte konstigt att jag är slutkörd efter min första vecka, med tanke på mina arbetsuppgifter, det faktum att det är ett nytt ställe och många nya människor och nya rutiner. 

Mina uppgifter är att sortera och packa kläder, ibland händer det också att vi får in flera pallar med skor som ska packas och även de ska iväg. Det vi packar ska senare skickas iväg antingen till Vitryssland eller Litauen, så det gäller att packa kartongerna ordentligt då de skickas iväg med lastbil. Som tur är har jag ett gäng med bra kollegor i Tysta rummet och vi hjälps åt med de olika sakerna, hjälps åt när vi ska tejpa ihop kartongerna och så vidare.

På det stora hela känns detta som ett jäkligt bra ställe för mig att vara på, mina kollegor och jag tar fika på förmiddagen tillsammans. Det känns som att vi kan prata om vad som helst och under en förmiddag hinner vi avhandla många samtalsämnen, samt en hel del skvaller. För mig blir det skvaller då jag bara jobbar mellan 8-11.30 och enbart 3 dagar i veckan. Framöver har jag planerat att utöka min arbetstid med 30 minuter och senare ska jag åtminstone gå upp i tid med att göra ytterligare en förmiddag, men jag kommer ta allt i lugnt tempo och se hur det hela går.

Ibland kan livet vara bra roligt, som vanligt är jag ute i god tid och nu sitter jag här i fikarummet på Stiftelsen Vitryssland. Stället jag ska arbetsträna på och här befann sig en person från mitt förflutna, en som jag inte sett på år och dar. Förhoppningsvis går det utan problem att vara på samma ställe som denne person, men det borde inte vara några problem. Har fått mitt stäpelkort, en kaffekopp och under dagen får jag se vad som mer sker.
Jag borde vara mer nervös än vad jag är, men måste man vara nervös? 

Sak samma om jag är nervös eller ej, viktigaste är att jag är här och vill komma igång med jobbet. Får hålla tummarna för att jag får vara i det lugna rummet och att där finns trevliga människor att prata med, rapport om mina första dagar på arbetsträningen kommer senare i veckan.