Om några minuter är det dags att se reprisen av veckans avsnitt av Det Okända, och det är med spänning som jag sitter här vid skrivbordet och väntar. Samtidigt som jag väntar på Det okända går den här veckan mot sitt slut, en vecka som har innehållit många bra och mindre bra saker. I veckan var farfar på besök här hos osd och sov över, vilket gjorde att jag fick lite egen tid med honom och en stor möjlighet att prata finska så mycket jag orkade.
Nu så här på söndag kvällen känner jag en stolthet men samtidigt en viss tomhet, detta beror på att jag i fredags slutade på ABC (Vuxenpsykiatriska rehabmottagningen). Tomheten beror på att jag inte kommer träffa vissa av deltagarna igen 3 gånger i veckan, men samtidigt känner jag mig stolt. Stolt är jag över mig själv då jag har jobbat extremt mycket, mindre bra saker har jag jobbat med och förändrat till det bättre. Sedan finns det vissa saker som jag tar med mig och kommer fortsätta jobba med genom livet, alltid finns det saker som man kan förändra och jobba med hos sig själv.