Då var det återigen dags för ett möte på Arbetsförmedlingen med handläggaren, samt hanfläggaren från Försäkringskassan. Förhoppningsvis går detta möte som jag vill, alltså att jag blir kvar på Vitryssland åtminstone till nästa år och helst lite till. Och det visade sig att jag fick som jag ville och lite till när det gäller Vitryssland, min placering där är nu förlängt till den 24 februari. Efter det får jag se vad som händer och sker, men det verkade inte helt omöjligt att jag kanske kunde få vara kvar där efter att min rehabiliteringstid är över. Fast det återstår att se hur det blir med den saken, det är junior sagt ett tag kvar dit. Nästa möte som jag kommer att ha med både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, kommer som tur är vara på just Vitryssland. Vilket gör att jag för en gång skull slipper jobba och sedan vara kvar i stan för ett mötes skulle. Blir bara att ändra hur jag kommer att jobba den dagen som mötet är inplanerat och det är ju egentligen inget problem att fixa med det.

Helt plötsligt dök det upp en gammal kollega på studiebesök, det roliga var att hon inte bemödade att hälsa och ännu mindre titta på mig. Hon var enbart intresserad att prata med sin fd kollega i Tysta rummet och sedan var hon inne en väldigt lång stund på kontoret och pratade med cheferna. Vet inte vad det var hon fiskade efter eller varför, men varför ska jag bry mig om det när man inte kan hälsa eller prata med mig. Jag är bara jäkligt glad att hon inte är kvar på bygget och just nu håller jag tummarna för glatta livet att hon för allt i livet inte kommer tillbaka,

Jag har åkt på ett antal kryssningar kringar Östersjön genom åren, men Helsingfors är ändå huvudstaden jag besökt flest gånger när jag varit på kryssning. Så även i år och denna kryssningen var absolut den bästa, av samtliga kryssningar.

59 nationaliteter på väg till Helsingfors och 57 nationaliteter på väg till Stockholm, även amerikanare som är lätta att känna igen när de pratar. Mig veterligen har det nog aldrig varit så här många nationaliteter påsen och samma gång, när jag varit iväg på kryssning. Samtidigt är det på många sätt trevligt närmast är passagerare från världens alla hörn med på färjan, blir inte att man hör samma språk överallt och hela tiden. Med så här många nationaliteter ombord på färjan, så följde även mängden av barn och minisar (baby) och dessa var verkligen överallt på färjan. Om man inte såg barnen/minisarna, så var en sak säker och det var att man hörde dem så fort de var i närheten.

Som det var många nationaliteter var det med säkerhet lika många dubbelgångare, både kändisar och sådana personer som jag känner privat. Var jag än vände mig om så var det en kändis dubbelgångare där, vid något tillfälle tyckte jag mig se en av pappas kompisar på färjan men det visade sig vara kompisens dubbelgångare.

Sightseeingen var verkligen något speciellt, vill man se stora delar av Helsingfors ska man absolut åka på sightseeing. Vi besökte även Bergskyrkan, där vi fick ta en liten promenad och kolla in i kyrkan och detta är ett måste om man har tid över. Under rundturen i bussen fick vi lyssna på informationen i hörlurar, vilket gick hur bra som helst och det gick att välja på 5 olika språk tror jag. Det var information om staden i sig, platser, monument, folket, krigen Finland varit med i och mycket annat som man fick ta del av under denna sightseeing.

Efter att ha besökt Bergskyrkan som man faktiskt har sprängt in i ett mindre berg, lyckas jag med det nästan omöjliga. Eller rättare sagt lyckas med sådant bara jag lyckas med, jag smäller i knät under bordet på bussen och får ett väldigt fint blåmärke. Kanske inte syns så värst tydligt nu men jag lovar att det kom en lång ramsa med svordomar och annat, när jag väl satte mig igen.

Jag förstår inte varför det måste vara en sådan här jävla, klibbig värme ute. Går ju knappt att jobba i den här extrema värmen, känns som att jag är någonstans i tropinerna och inte i Borås. Fast jag ska inte klaga över värmen, för det kunde ju ha varit betydligt värre och jobbigare. Får försöka stå ut och om bara en liten stund ät det dags för mig att åka hem, har ju sådan jäkla tur att denna lång vecka blir en kort vecka.
Skulle ha jobbat även imorgon men nu blir det inte så, för kontoret stänger bygget imorgon och det innebär att jag får ledigt med betalning. Det har med min ersättning att göra som jag får från Försäkringskassan, tackar ju inte nej till en betald ledig dag. Samtidigt ser jag fram emot en extra ledig dag, då jag inte direkt haft tillfälle att återhämta mig efter kryssningen. Som jag har glömt att blogga om kom jag på, som tur har en del av bilderna kommit upp. Ska under eftermiddagen försöka ta mig i kragen och skriva om kryssningen, då det hände både det ena och andra under resan.

Jag verkar ha kommit in i en period där jag behöver sova extremt mycket på mina lediga dagar (ej helger), kan inte komma på varför eller hur det kommer sig. Idag lyckades jag slå rekord med att sovmorgon, Triniti kom och väckte mig en stund efter 14 och när jag kollade mobilen var klockan redan 14.11 Snacka om att jag verkligen behövde få sova, om inte katten kommit och väckt mig hade jag nog fortfarande sovit när pappa kom hem en stund före 16. Men nu är jag uppe igång och det blir att försöka göra det bästa av denna korta onsdag, förhoppningsvis sover jag i natt med för den delen. 

Jag ör uppenbarligen en motvals jävla kärring på jobbet, för idag vägrade jag över huvud taget hanter väskor större än en pytteliten handväska. Det eftersom att jag igår hade fullt upp med att packa resväskor och bags med kläder, tog mig större delwn av förmiddagen att fixa med dessa. Värst var när jag hade packat klart en väska och upptäcker att den inte gick att stänga ordentligt, då låset var fullstänsigt kaput. Sedan var jag trött på väskor och det större väskor efter att ha kommit hem från kryssningen i söndags, verkade som att någon form av högre makt spelade mig ett spratt.
I vilket fall som helst så kommer jag inte packa väskor under den närmaste tiden, tänker hålla mig långt ifrån dem. Sedan är det i vanlig ordning fullt upp på jobbet med att packa kläder, har flera gånger fått gå ut på lagret och säga till då grabbarna inte hämtat lådor eller bytt binge med osorterade kläder. Ibland undrar jag vad som försigår där ute på lagret, då en av grabbarna försvinner spårlöst långa stunder och inte syns till.

Motvals jävla kärring med ont i fötterna är vad jag är sådana här dagar, suck...

Här kommer några av alla bilder som jag tagit under kryssningen i helgen.

15 år sedan inträffade en fruktansvärd händelse, min respekt till alla som på något sätt drabbats av händelserna i New York 2001...