Kom på att jag glömt att blogga om mitt möte med Arbetsförmedlingen i torsdags, förra veckan. Bäst att jag tar mig i kragen och håller det jag lovat, nämligen att skriva om detta möte och vad som sas samt vad som planerats framåt. Saken var den att jag trodde vi skulle prata och planera framåt inför min arbetsträning och återgång till arbetslivet, men helt plötsligt var det att planera start på arbetsträningen och plats fanns redan på Vitryssland. Jag bara kände hur paniken växte och undra vad tusan de höll på med, då det var möte med både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan samt mig då och rehabkordinatorn som jag ville skulle följa med. Det var som att man bara kunde bestämma när arbetsträningen skulle dra igång och sedan kunde jag helt plötsligt göra både arbetsträning samt gå på ABC, vilket skulle innebära att jag kommer upp i 19 timmar per vecka. Just nu när jag går på ABC gör jag 9 timmar i veckan och när jag börjar arbetsträna går jag upp till 10 timmar, inte en chans att jag börjar på något nytt utan att ha avslutat ABC. Och ännu mindre chans att jag börjar någonstans utan att ha varit där på besök, vilket jag specifikt efterfrågade. 

Igår eftermiddag ringer min arbetsförmedlare och berättar att hon bokat in mig på studiebesök på Vitryssland här i Borås där jag kanske ska arbetsträna, ligger precis mitt emot Särlakoket. Jag och arbetsförmedlaren ska dit på måndag eftermiddag, vilket jag på sätt och vis ser fram emot med några få undantag. Det känns som att arbetsförmedlaren tror att jag tackat ja till den här platsen på Vitryssland, vilket jag absolut inte har gjort och det har jag vittne på som var med på mötet i torsdags förra veckan. Även om jag i stort sett bestämt mig för att ta platsen där, så har jag fortfarande inte varit där på studiebesök och inte fått träffa personalen som jobbar där. Förstår inte hur människan tänker eller är funtad, men för övrigt är hon helt okej då hon är väldigt lätt att prata med. Det kan ju bli så att jag faktiskt måste säga nej till erbjudandet om platsen, även om det är väldigt liten chans att jag tackar nej till detta. Som tur är så ska jag till ABC imorgon, ska prata med gruppledaren om saken samt med rehabkordinatorn som är mitt stöd i detta. Det som stör mig så förbannat är att arbetsförmedlaren verkligen vill få igång mig och helst igår, jag kan inte bara sluta på ABC och sätta igång med nästa sak eller göra båda sakerna samtidigt. Hur som helst så hoppas jag det hela löser sig och att gruppledarna tycker det är okej att jag går kvar på ABC ett tag till, då jag för tillfället i ren protest mot Arbetsförmedlingens planer tänker dra ut på starten med arbetsträning. Det kan ta upp till ytterligare en månad innan jag är helt klar på ABC och kanske kan det ta lite längre tid, men det är mellan gruppledarna och mig vilket inte Af har något med att göra. 

Bara för att Arbetsförmedlingen inte visar mig någon hänsyn och att jag nu ska hålla resten av mitt liv, så tänker jag verkligen ta allt väldigt långsamt och inte stressa fram några som helst beslut. Tänker även säga på studiebesöket att jag kan lämna besked tidigat på torsdag eftermiddag i nästa vecka, då det först är då jag träffar gruppen och ledarna på ABC igen. Vilket jag anser mig ha full rätt till, blir säkert bra i slutänden och det gäller att arbetsförmedlaren inser att det inte går att stressa mig till några som helst beslut.